ursula k le guin – Bokdivisionen

Varför läste jag den?
Jag har länge velat läsa Le Guin och när en kompis som haft Novellix-julkalender ville dela med sig så valde jag bl.a. den här.

Vad handlar den om?
En kvinna lever i något av en 1984-stat i USA. På väg hem från en vecka i vildmarken berättar en man på bussen att en ny kontinent är på väg upp ur haven och att de gamla troligtvis kommer att sjunka. När hon kommer hem överraskas hon av att hennes man blivit frisläppt från ett arbetsläger. FBI buggar deras hem och de har typ olagliga möten med andra intellektuella och pratar bl.a. om solcellsprototyper som de forskat fram och hoppas på. Insprängt finns också en annan berättelse om några lyktvarelser som jag inte riktigt fattar om det är fantasi, dåtid, nutid eller framtid. Alltså ja, det är ju sci-fi men det behöver inte betyda obegripligt.

Vad tyckte jag?
Jag kände att jag blev snuvad på Atlantis-storyn såvida inte de här lyktvarelserna befinner sig där men jag får mer bilden av att de är någon slags rymdvarelser, eller så är de människorna? De bitar som utspelar sig i lägenheten är mer lättbegripliga med en totalitär stat där intellektuella förföljs och små roliga detaljer som att äktenskap inte är tillåtet medan gruppsex påbjuds. Varför vet jag dock inte, för att sprida generna bättre kanske?

Jag tycker det finns två typer av noveller, de som är som en hel berättelse fastän bara på några få sidor (Lucia Berlin är grym på detta!) och så de som ska ha den här twisten och det lite mystiska och obegripliga och i mitt fall så blir det alltför ofta bara just obegripligt då. Det blir för mycket poesi liksom där jag måste gissa vad författaren vill säga. Jag villl dock fortfarande läsa mer av Le Guin och tar gärna emot tips på exakt vad jag bör läsa!

Förlag: Novellix
Utläst: 28 december 2021
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

hettihyllan Bokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I januari 2020 träffade jag en av mina bokcirklar och en av tjejerna hade haft en Novellix-kalender och ville nu skicka vidare böckerna. Det var väldigt frikostigt av henne men eftersom jag ju försöker hålla nere inflödet så valde jag ut tre stycken noveller som fick följa med mig hem. Den första av dessa tre är Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin. Science fiction är en genre jag läst extremt lite av, knappt något, Amatka av Karin Tidbeck kanske gills som science fiction? Jag ser hos Bokus att det tycker att både Hungerspelen och 1984 är science fiction och de har jag ju läst. Vad är då skillnaden mellan en dystopi och science fiction?

Hur som helst så är ju Le Guin ett stort namn i genren så jag tyckte det var lämpligt att en av novellerna blev den här. Den handlar om ett USA som delvis sjunkit ner i vattnet samt blivit en totalitär stat efter kapitalismens härjningar. Hoppet närs om att en fri och ny kontinent ska stiga upp ur vattnet.