Ett eget rum

Ett eget rum har stått i min bokhylla i ett drygt år då jag länge velat läsa mer av Woolf. Jag valde den som bokcirkelbok när det var min tur att välja men jag ska erkänna att det gått mig förbi att det var en essä. Som tur är skriver Woolf så fint och fyndigt att det ju gick bra ändå. Däremot orkade jag inte läsa den som kvällsbok och det slutade med att jag läste hela boken dagen innan bokcirkeln, vilket i och för sig händer relativt ofta för mig. 🙂

Texten grundar sig på två tal vilka omarbetats och utökats och boken består av sex kapitel. Woolf reflekterar kring kvinnor och skrivande, tittar på kvinnliga författare genom historien, jämför dem med manliga författare och funderar kring skillnader i förutsättningar för könen. Hon är ofta väldigt ironisk och jag förstår faktiskt inte fullt ut vissa gånger om hon är ironisk eller om hon säger sin egen mening förrän jag når slutet och bestämmer mig för att hon trots allt var ironisk. Eller?

Hon är rolig och skapar poänger även om vissa saker ses i en helt annan dager idag så här ca 100 år senare. Hon önskar t.ex. att någon gång få läsa om kvinnor som vänner och inte bara i relation till mannen och idag har vi ju tonvis av böcker om kvinnlig vänskap. Eller att få läsa om kvinnor i historieböckerna där vi idag har fått en hel del sådana böcker även om de faktiskt fortfarande ofta saknas i de ”riktiga” historieböckerna. Man måste också ha i åtanke att hon levde i en annan värld där de flesta i västvärlden, märkligt nog, inte reagerade på kolonialismens framfart och det finns såklart bra många mer intersektionella feminister att lyssna till idag.

Hon förutsätter sig att läsa vad som är skrivet om kvinnor i den manliga litteraturen och häpnar över de spaltmeter som skrivits:

Så uppkommer bilden av en mycket egendomlig, sammansatt varelse. I fantasin är hon av största betydelse, i praktiken är hon fullständigt betydelselös. Hon uppfyller diktsamlingarna från den ena pärmen till den andra, och i historieböckerna är hon så gott som frånvarande. Hon behärskar konungars och erövrares liv i romanerna, i verkligheten blev hon slavinna under förste bäste pojke vars föräldrar tvang henne att sätta en ring på fingret. En del av litteraturens mest inspirerande ord, dess djupaste tankar, kommer från hennes läppar, i verkliga livet kunde hon knappt läsa, kunde nätt och jämnt stava och var sin makes egendom.

Woolf landar i att författare aldrig kommit från särskilt fattiga förhållanden och att man i princip behöver ”ett eget rum och 500 pund om året” för att ha ro att bli en författare. Och visst är det så än idag att den som måste slita för brödfödan inte direkt har tid att skriva några romaner även om det nog är lättare idag än 1928 när essän skrevs.

Det var en bra bokcirkelbok och vi alla gillade hennes språk även om inte riktigt alla orkade igenom hela boken. Jag tycker väldigt mycket om hennes stream of consciousness-skrivande men det förutsätter en pigg hjärna när man ska läsa så man hänger med på tåget. En av deltagarna hade ett exemplar där det stod att översättningen var mästerlig men vi funderade kring varför de var tvungna att ta med n-ordet i en så pass modern och ”mästerlig” översättning? I övrigt så rekommenderar jag definitivt boken för dig som är intresserad av feminismen genom historien. Och vem är inte det?

Förlag: Modernista
Utläst: 27 maj 2022
Mitt betyg: 4/5

Lappin och Lapinova (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
Jag har bara läst Mrs Dalloway av Woolf men tyckte mycket om den och ville gärna läsa mer. I hyllan står också Ett eget rum och väntar.

Vad handlar den om?
Ett par som gifter sig. Hon tycker att hennes man ser ut som en kanin när han rynkar på näsan och börjar kalla honom kung Lappin (lapin är franska för kanin men han var inte riktigt en fransk kanin och bunny lät inte bra tyckte hon). Sedan blir hon drottning Lapinova och de lever väldigt lyckligt ända fram till den dag när han plötsligt inte är någon Lappin utan bara en helt vanlig Ernest.

Vad tyckte jag?
Jag gissar att novellen skildrar ett helt vanligt äktenskap med nyförälskelse och paradis som sedan övergår i tristess och den där en gång så speciella personen är bara trist och tråkig i dina ögon. Nu måste det ju inte bli så i ett förhållande men visst händer det ofta. Även om man jobbar på sin relation så får man aldrig tillbaka der där fjärilsfladdret i magen. Å andra sidan föredrar jag det mer vardagliga förhållandet men det kanske inte Woolf gjorde? Novellen gillade jag i alla fall!

Förlag: Novellix
Utläst:
27 december 2021
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Hett i hyllan: Lappin och Lapinova

hettihyllanBokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Den tredje och sista novellen jag valde från min bokcirkelkompis utbud i januari 2020 (som jag berättat om de tidigare två veckorna) blev Lappin och Lapinova av Virginia Woolf. Jag har bara läst Mrs Dalloway men gillade den och vill läsa mer av Woolf. Nu har jag faktiskt också beställt Ett eget rum nyligen och väntar på att den ska komma hem till mig. Den här novellen handlar om en kvinna som försöker vänja sig vid sitt äktenskap genom att bygga upp en fantasivärld. Hon går allt mer upp i fantasin medan han blir allt argare.

Tisdagstips: Tre bra och snygga böcker

Jag hade inte något särskilt tips på lut den här gången men skulle fotografera en hög till Instagram-utmaningen #stavamånadenmedböcker eller #spellthemonthsinbooks och insåg då hur snyggt mitt Mrs Dalloway-omslag är så jag plockade helt enkelt fram några favoriter med snygga omslag.

  • Mrs Dalloway av Virginia Woolf
    Det lustiga är att jag så sent som i förrgår eller så blev påmind om den här boken och kände att jag skulle vilja läsa om den samtidigt som jag faktiskt inte har läst något mer av Woolf.
  • Kvinnan i sanden av Kōbō Abe
    Den här boken föll jag för på en bokrea och sen när jag läste den så föll jag för innehållet också. Japansk magisk realism så där när den är som bäst!
  • Utvandrarna av Vilhelm Moberg
    Jag köpte hela serien både för att den var så snygg och för att jag ville läsa om den. Eller, jag hade nog bara läst just Utvandrarna innan men sen läste jag, och älskade, alla.

Den dagen jag får en lite större bokhylla ska jag passa på att fronta de här favoriterna, det är ju för synd att de ska gömmas med bara ryggarna utåt även om många bokryggar också kan vara vackra.

Stadsbesök: London

Enligt O drar igång en ny sväng av Bokgeografi och jag som inte ”föddes” förrän förra året och aldrig har provat på detta hurrar lite när jag inser att jag åtminstone klarar av första resan. Den går till London och Linda uppmanar oss att presentera staden genom att presentera ex. en bok som utspelar sig där, en författare som är därifrån eller en film som handlar om staden.

Min första tanke är direkt sommarens enda klassikerläsning som avklarades, en bok skriven i ett enda andetag så att jag flera gånger under läsningen var tvungen att stanna upp och hämta andan:  Mrs Dalloway av Virginia Woolf tar oss med till London på 1920-talet under en enda dag. Vi följer framför allt Clarissa Dalloways förberedelser inför en fest genom att ta del av hennes handlingar, tankar och känslor. På vägen åker vi också in och ut i huvudena på en rad olika människor som korsar hennes väg denna dag vilken inleds med att hon bestämt sig för att köpa blommorna själv.

När det gäller film så hoppar jag framåt i tiden och slår ett slag för V för Vendetta. En fantastiskt bra film som utspelar sig i en fiktivt dystopiskt London.

Mrs Dalloway

Titel: Mrs Dalloway
Författare: Virginia Woolf

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 165
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 1925)

Utläst: 22 juli 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag blev sugen på att läsa Woolf för något halvår sedan då jag läste någon artikel om omvända könsroller. Där var det väl främst Orlando som nämndes men av någon annan anledning som jag inte längre minns bestämde jag mig för att börja med denna. Tack vare Lyrans klassikersommar fick jag en anledning att läsa den också! 

Boken följer framförallt Clarissa Dalloway, men även en mängd andra människor som på något sätt tangerar henne, under en dag i London på 1920-talet.

Den här boken är skriven med en teknik som kallas stream of consciousness och det är precis exakt vad den innehåller också. Först hade jag den här boken som min så kallade bussbok men jag kom aldrig in i den. Så istället tog jag tag i den under en ledig helg och det passade perfekt. Hela boken är som att åka med på en berg och dalbana eller att leka min sexåring på promenad (ni vet: ”jag vill vara riddare i leken och jag ska ha en – åh kolla här en sten, den kan man ha när man ska – wow, luftballonger på himlen, undrar hur de – vad ska vi äta till middag idag?”) Det är verkligen en ström av intryck som bara pulserar och tränger sig in i huvudet på en när man läser den. Jag gillade den mycket bättre när jag väl började sträckläsa men emellanåt  blev jag tvungen att pausa och låta hjärnan hämta andan. Bara av att tänka på den blir jag nästan lite andfådd 🙂 men jag tror definitivt att jag kommer att läsa om den någon gång så att jag mer kan suga lite på alla tankarna och ge dem en chans att sjunka in!

Klockorna i Harley Street splittrade och styckade och gnagde på junidagen och delade den i allt mindre bitar. De förordade underkastelse, prisade auktoritetstro och påpekade i korus alla fördelarna med att ha sinne för proportioner. Och till slut var lagret av tid så anfrätt och förminskat att ett reklamur över en butiksdörr på Oxford Street glatt och broderligt förkunnade – som om det var ett rent nöje för firma Rigby & Lowndes att ge upplysningen gratis – att klockan var halv två.

Köp på Adlibris eller Bokus