Titel: Ät och spring
Författare: Scott Jurek och Steve Friedman
Förlag: Lind & CO
Sidantal: 297
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2012)
Utläst: 20 april 2013
Mitt betyg: 4/5
En helt vanlig dag när jag som vanligt satt och slöscrollade på facebook så dök den här boken upp framför näsan på mig. Jag hade aldrig hört talas om Scott Jurek (och kan kunde inte namnge en enda ultralöpare överhuvudtaget) men jag fascineras av själva aktiviteten ultralöpning och vad det är som driver människan att göra saker. Om någon undrar över min egen löparkarriär så har jag klart och tydligt gått igenom den här. Den är dock hästlängder ifrån så fascinerande och inspirerande som Scott Jureks.
Jurek växte upp i Minnesota och hade en inte helt stentuff men heller inte särskilt angenäm barndom med en mamma som insjuknade i MS och där han fick utföra en hel del sysslor i hemmet. Om detta skriver han ”Jag lärde mig tålamod när jag utförde de tråkiga sysslorna, men viktigare var att jag lärde mig uppskatta repetitivt och fysiskt krävande arbete.” (s. 28)
I Ät och spring så återberättas delar av Jureks liv och toppar och framgångar blandas med dalar och motgångar. Vi får några regelrätta träningstips men vi får framförallt ta del av hans enorma vilja och engagemang för löpningen och det är synnerligen inspirerande läsning. Jurek är vegan och har bevisat för alla att det är fullt möjligt att inte bara överleva utan även att högprestera på en vegankost. Själv är jag s.k. pescatorian (jag äter vegetariskt + fisk & skaldjur) och i slutet av varje kapitel återfinns ett veganrecept och flera av dem låter sagolikt goda även om vissa ingredienser kan tyckas lite svåröverkomliga.
De invändningar jag har är inte direkt mot boken som sådan utan om det vokabulär som förekommer där Jureks kompis Dusty Olson i uppmuntrande syfte men i nedvärderande mening skriker saker som ”är du en fitta” eller ”vill du verkligen bli uttjejad” (omsprungen av en kvinna). Enligt Jurek var det Olson som myntade uttrycket men numera ingår det i ultramaratonterminologin (s. 143) Jurek omnämner dock flera kvinnliga löpare med stor respekt i boken men jag tycker det är ett riktigt uselt uttryck.
Sammanfattningsvis är detta en inspirerande bok där Jureks vilja att bli något mer är det jag bär med mig i tanken. För den som vill veta mer om Jurek finns hans hemsida.
Du hittar fler böcker om löpning på min sida Löpbrigaden!
Bokdivisionen 
Pingback: Jag och min löpning (prolog till recension av Ät och spring) | Bokdivisionen
Han förekommer även ganska mycket i Born to Run av Christopher McDougall. Så om du inte har läst den tycker jag att du ska göra det! 🙂
Jo, jag har förstått det och den ligger som sagt i läshögen!
Meh! Håller med dig, urusla uttryck. Men intressant ang vegankosten. Själv går jag mer och mer från att vara pescatorian till vegetarian och väldigt ofta också vegan. Nu kör jag ju ingen hårdträning direkt, men tycker ändå att det funkar väldigt bra.
Ja, egentligen tycker jag att vegankost är det schysstaste men sen är jag ändå tyvärr lite lat och bekväm.