Med anledning av mina pågående NO-studier kommer jag med jämna mellanrum att presentera en pausfågel för er. Målet är att jag i början av juni, på en tenta, ska kunna identifiera dessa flygfän till utseende och ibland också läte.

Bilder och text har jag, med tillåtelse, lånat från Fågeln.se.

Pausfågel nr 1 – Knölsvan

Det här är väl ändå en av fåglarna jag borde klara av att identifiera!

Typiska kännetecken:
140-160 cm. Vingspann på 200-240 cm. Mycket stor fågel. Dräkten är vit med lång hals och litet huvud. Näbben är orangeröd med en framträdande svart knöl i pannan vid näbbroten. Honans knöl mindre än hanens. Ungfåglarna gråbruna första året. Kan uppträda aggressivt.

Finnes:
Häckar allmänt i näringsrika sjöar och dammar i södra och mellersta Sverige upp till Dalarna , Hälsingland, samt längs med våra kuster upp till norra Ångermanland.

Äter:
Främst vattenväxter såsom nate och alger. Går även upp på strandängar ibland och betar gräs.

Läte:
Oftast ganska tystlåten men har ett vibrerande trumpetläte, och kan väsa eller fnysa när den blir störd. I flykten hörs ett kraftigt brusande läte från vingarna.

Häckar:
I regel är boet byggt i tät vass och är då halvt eller helt flytande. I skärgården häckar den ofta på låga gräsbevuxna småholmar. De 5 till 9 stora grågröna äggen ruvas i 34 till 38 dagar.

Förväxlingsrisk: 
Sångsvan
Denna har mer kilformad, gul näbb med svart spets.