Varför läste jag den?
Åh, det är nu jag älskar att jag bloggar för jag hittade en gammal smakbit från boken där jag sa exakt precis så här:
Jag läste ut Timmarna igår och funderade på om inte en London-resa vore på sin plats i sommar. Detta gjorde att jag ville ha mer brittisk litteratur så jag plockade ut Wuthering Heights ur hyllan.
Vad handlar den om?
Komplicerad kärlek, hämnd, elaka syskon och brittisk landbygd. Men utan det där småputtrigt mysiga.
Vad tyckte jag?
Jag anser mig vara ganska bra på engelska men lyckades inte komma in i den här boken på originalspråk. Till sist laddade jag ner en svensk upplaga från bibblan och läste klart den. Det här är ju en klassiker men jag tog den aldrig riktigt till mig. Om det berodde på språket eller något annat minns jag inte. Ibland läser man ju bara en bok vid fel tillfälle men ibland finns det faktiskt också klassiker som man inte gillar. Dock brukar jag uppskatta de allra flesta så jag kanske skulle försöka igen någon gång?
Utläst: 15 februari 2016
Mitt betyg: 3/5
ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format
sett ett par filmatiseringar, språket har förändrats efter 1847,
vill du läsa ”riktig” science så läs Ursula K. Le Guin.
Ja, jag tyckte att jag hade ovanligt många minnen från boken men det slog mig att jag såg en filmatisering strax efter läsningen och det är filmen som satt sig! Jo, Le Guin står på att läsa-listan tillsammans med Butler!
Jag läste Wuthering Heights i gymnasiet och verkligen älskade den! Språket, passionen, hedarna:) När jag så i 40-årsåldern beslöt mig för att läsa hennes systers roman Jane Eyre, tänkte jag att jag förmodligen inte skulle bli lika hänförd – jag var ju äldre nu etc, etc… Oj, vad jag tog miste! Jag formligen sträckläste boken, minst lika tagen som av Wuthering Heights. Om du inte har läst den redan, så testa den:)
Jane Eyre läste jag för kanske 6-7 år sen och tokälskade! Så jag tycker ju att jag borde gilla den här också!