Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!
[edit: De var visst hos Lesekunst idag!]
Veckan har varit hostig. Det började med att jag höll på att tappa rösten på jobbet varpå jag stannade hemma och då tappade den helt. Sen smög sig en lurig hosta på som jag nu dragits med ett par dagar. Jag säger till mina kollegor och vänner att jag ”hostar som en gammal människa”. Nu är jag i och för sig 45 men tänkte väl mer i stil med en 80-årig äldre herre eller så. Inga andra symptom och ingen covid i alla fall så man får vara glad för det lilla.
Jag har orkat läsa flitigt emellan hostattackerna och redan avverkat fyra böcker på min decemberlista så nu håller jag på med nummer fem: Girl in Translation som jag vann hos feelgoodbibliotekarien för nio år sedan. Jag har läst kanske fyra kapitel och älskar den redan. Den är högintressant och skildrar de usla förhållanden Kim och hennes mamma lever under sen de kom till New York. Mamman arbetar på sin syster och svågers textilfabrik och alla anställdas barn kommer dit och hjälper till efter skolan eftersom att personalen, olagligen, betalas per plagg. Men den är också rolig när Kwok skriver om de kulturkrockar som sker. Jag berättar mer om dem i recensionen sen. Smakbiten är en liten beskrivning från fabriken.
Boken utspelar sig på 80-talet men jag vill dock ta chansen att påminna om att det fortfarande är usla förhållanden runtom i världen i modebranschen och ett lätt sätt att kämpa emot dem är att inte köpa fast fashion.
After less than an hour in the factory, my pores were clotted with fabric dust. A net of red strands spread themselves across my arms so that when I tried to sweep myself clean with my hand, I created rolls of grime that tugged against the fine hairs on my skin. Ma constantly wiped off the table where she was working, but within a few minutes, a layer would descend, thick enough for me to draw stick figures in if I’d had the time. Even the ground was slick with dust, and whenever I walked, the motion displced rolls of filth that tumbled and floated by my feet, lost.
Bokdivisionen 
tappa röst är inte kul, opraktiskt, ingefärstabletter hjälper ibland, nyfiken på denna, tack för smakbiten, trevlig andra advent.
Särdeles opraktiskt som lågstadielärare. 🙂 Ja men ingefärsgodis har jag ju! Tack, detsamma!
Jean Kwok… det måste vara hon som också har skrivit Mambo i Chinatown. En väldigt bra bok och jag vill gärna läsa mer av henne.
Tappa rösten brukar jag göra när jag blir förkyld. Ibland är det det enda symptomet. Otroligt irriterande. Har dessvärre inga huskurer att tipsa om.
Ja precis, det är hon! Ja, jag måste läsa den oxå sen. Rösten är hyfsat åter nu, det är mest hostan som gör mig galen nu.
Mambo i Chinatown har jag läst av författaren. Den här kände jag inte till. Tack för smakbiten!
Det här är debuten!
Tack för smakbiten. Den boken var ny för mig.
Krya på dig!
Den är läsvärd!
Den här har jag faktiskt uppskriven på ”önskelistan” i Goodreads! Har läst två böcker av henne, en som jag gillade mycket, en som jag inte var så förtjust i.
Usch – jag brukar lätt få hosta, det är hemskt att dras med det, man blir så trött och får ont.
Det var många som blev kroniskt sjuka av den dåliga luften och arbetsmiljön förstår jag. Säkert en intressant bok, och visst är det så att förhållandena fortfarande är usla för dem som jobbar i branschen i Asien. Tack för smakbit Och krya på dig
Ja, den är både intressant och rolig. Tack!
Tack för smakbiten!
Känner igen författarnamnet men har inte läst något av henne.
Låter som något för mig.
Ja, prova!
det verkar vara en intressant bok. känner igen författarnamnet. tack för smakebiten!
Ja den var bra!