Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Denna kluvna känslan på semestern när ännu en vecka gått som har varit toppenfin men samtidigt så räknar den inre klockan ner mot jobbstarten. Nu tycker jag om mitt jobb och jag har ännu bra många semesterveckor kvar men någonstans vill man ändå frysa tiden så här års. Förutom att jag faktiskt gillar årstider då. 🙂

I veckan har jag hunnit med att vara på minisemester, läst, tränat, smugit runt utanför festivaler här i närområdet och tjuvkikat lite samt fått bra mycket gjort i lägenheten så att vi känner oss tillräckligt klara för tillfället. Vi har också tagit många promenader och fått många kilometer i benen vilket känns skönt nu när jag faktiskt gick och anmälde mig till maran igen här för några veckor sedan. Jag har också äntligen fått tummen ur att ta min första TBE-spruta trots att barnen vaccinerades för hundra år sedan. Till mitt försvar så har jag haft extremt få fästingar medan jag tror att det ena barnet slog rekord med nio stycken efter en vända på landet för många år sedan.

På min semester tog jag med några pockets men innan dess hade jag påbörjat Asfaltsänglar vilken jag nu ska fortsätta med. Så här skrev jag för fyra år sedan, då jag redan skämdes över att boken stått fem år i hyllan: ”En nutida googling ger vid handen att boken verkar handla om ungdomar på väg in i vuxenlivet, olika kulturer som krockar och patriarkala maktsystem. V a r f ö r har jag inte läst den för?”

Vi bor i Babels torn, det enda våningshuset i ett radhusområde. Pappa säger att myndigheterna vill placera nationens mindre lyckligt lottade där så att de trygga skattebetalarna med egna ögon ska kunna se att deras pengar blir väl använda.

I vår trappa talas det sju olika språk. Polisen gör regelbundna rundor i kvarteret och en gång var det razzia i vår trappa. Då sprang de somaliska familjerna omkring med smattrande sandaler och ropade och viftade med sina pass, men polisen förde bort dem ändå. Senare fick de komma tillbaka och då berättade Fayzad från 42B för mamma att man inte ens hade gett dem tid att leta igenom byrålådorna för att hitta sina papper innan man släpade iväg dem.