När jag satt och gick igenom mina olästa böcker så insåg jag plötsligt att två av titlarna var noveller vilket betydde ett hurra för min läsutmaning om att hinna läsa ett visst antal hyllvärmare!

Port Michèle är en liten rymdhamn dit huvudpersonen anländer. Han bor på en planet där det finns xenotech, ett slags gift i bl.a. iglar vilket ger hallucinationer och därefter döden till den som utsätts för det. Av någon anledning är han immun mot det dödliga och han jobbar med att rensa bort giftet ungefär som en minröjare och går ständigt omkring trippad. Han minns inte vem han är eller vad han heter. I Port Michèle träffar han en Brigitte Bardot-klon som vill därifrån. Hon ber honom om hjälp och han ställer motvilligt upp. Något som får långtgående konsekvenser för honom.

Nog är det sci-fi det här och nja, jag är inte helt såld på genren. Det är också väldigt mörkt, och maskulint på något sätt. Känns lite som att Humphrey Bogart ska glida in eller som att vi rör oss i den evigt mörka Bladerunner (ser någon någonsin vad som faktiskt händer i den filmen?). Samtidigt är det lite sorgligt och tankeväckande. Vad vet vi egentligen om framtiden?

”Den enda plats som är tjänlig för människor att bo på är gamla Jorden.”
[…]
”Även om Jorden hade funnits skulle vi aldrig kunna ta oss dit. Även om vi hade kunnat ta oss dit skulle vi inte kunna andas luften.”

Förlag: Mix förlag
Utläst: 14 december 2022
Mitt betyg: 3/5