Förra sommaren och inpå hösten läste jag äntligen hela Odysséen efter att ha gjort detsamma med Iliaden under våren. Detta återupplivade mitt intresse för antiken och jag inhandlade x antal romaner på temat varav denna var en. I januari blev den så äntligen läst när jag hade ett par dagar pluggledigt.

Vi följer Patroklos, en stackars prins vars far är mäkta besviken på honom då han är liten och varken snabb eller stark. En dag när det är deras tur att hålla spelen kommer en ung pojke vid namn Akilles och deltar. Han är fantastiskt snabb och imponerar både på Patroklos som blir hänryckt och fadern som är avundsjuk för att hans egen son är oduglig. När Patroklos råkar ha ihjäl en annan pojke blir han landsförvisad och hamnar i tjänst hos just Akilles far. Snart får han flytta in hos Akilles för att hålla denne sällskap och en vänskap växer fram emellan dem. En vänskap som kommer att utvecklas till något så mycket mer och djupare under åren och som kommer att prövas hårt från flera håll.

Åh det här var en riktigt fin historia. Den som har läst Iliaden vet att Briseis är slavflickan som tas ifrån Akilles i början vilket får honom att inte slåss samt att Akilles sörjer enormt när Patroklos dör och att det blir faktorn som äntligen får honom att återvända till striden. Miller tar vänskapen med Patroklos och bygger upp en homoerotisk, trovärdig (ja, ja, kentaurer och gudar här hemma här!) och berörande berättelse. Briseis bereds plats och utrymme och görs till Patroklos kvinnliga intelligenta själsfrände och de har en slags platonisk men intensiv och kärleksfull vänskap.

Thetis, gudinnan som är Akilles mamma är skrämmande och hon är inte vidare förtjust i Patroklos, särskilt inte när hon märker vad deras vänskap utvecklas till. Kentauren Keiron och den lyckliga period pojkarna tillbringar i grottan hos honom är en favorit. Det är också roligt att läsa om Odysseus, Agamemnon och alla de andra hjältarna och att få lite nya perspektiv på dem. Iliaden och Odysséen lämnar ändå ganska mycket till fantasin och jag älskar den här typen av fan fiction. Hemma har jag också Millers Kirke och Pat Barkers serie om kvinnorna i Troja som väntar på att bli lästa. Det ser jag framemot!

Förlag: Wahlström & Widstrand (2024, org. 2011)
Översättning: Marianne Tufvesson
Utläst: 23 januari 2026
Mitt betyg: 4/5