Mias bokhörna har tagit över En smakebit på söndag så kika in där om du vill hitta fler smakbitar!

Jag skrev igår att jag tänkte fuska och räkna Proust till juliläsningen men jag hann inte läsa ut den. Kan jag fortfarande göra det om jag läser ut den idag? Rent tekniskt har jag läst typ 100 sidor i februari, 130 i mars, 170 i juli och 50 i augusti. Min fyrkantiga hjärna klarar inte sådant. 🙂

Veckan inleddes med avslutningen av en fyra dagars vandring på Sörmlandsleden och efter det har min Fitbitklocka klagat på min dagsform varje dag. Jag kände mig inte särskilt slut när jag kom hem men visst sover jag sämre på vandring och jag dricker mindre eftersom man vill snåla med vattnet. Sen åkte vi på en tre dagars roadtrip när jag kom hem och då drack jag också dåligt pga orka vara kissnödig i en bil (vilket jag ändå fick vara, hej olycka och långa köer).

Igår var klockan lite gladare så jag gick till gymmet och idag tyckte den att jag var döende igen. Jag vet att det bara är en dator men jag tycker att den brukar ha en poäng och vi brukar vara överens kring att jag är sjuk. Den tyckte jag skulle träningsvila i 48 h så nu gör jag det samtidigt som jag bälgar i mig vatten och käkar salt.

Igår var vi också på Grönan på kvällen och kollade på ett band som heter Genom natten. De var helt ok och jag tycker det är kul med Grönankort eftersom man då kan gå på lite allt möjligt för, i år, bara ca 250 spänn. Annars håller jag på att vänja mig vid att vara tillbaka på SoMe och har en del inlägg förberedda men inte alla.

Jag trodde att jag delat en smakbit från Proust redan i våras men jag tyckte inte det såg ut så, så här kommer en. Romanen växlar mellan att vara rolig och jättespännande till lite seg och såklart är den aningens för lång vilket nästan alla gamla romaner är innan någon uppfann redaktörsyrket.

Människorna är oss i regel så likgiltiga att att när vi begåvat någon av dem med sådana möjligheter att skänka smärta och glädje, tycks hon oss tillhöra en annan värld, hon omstrålas av poesi och gör vårt liv till ett känslans vidsträckta land, där hon än glider bort, än kommer oss närmare.