Svart som natten

Jag var lässugen men trött och osugen på alla böcker som stod på min lista över vad jag ”borde” läsa. En bibliotekssurf senare så hittade jag den här och tänkte att jag äntligen skulle ta och läsa Ann Cleeves. Det är så skönt att läsa något bekant när man är lite trött och ofokuserad.

Själva deckarstoryn är att Catherine, en ung tjej hittas mördad och paralleller dras till ett tidigare fall där flickan Catriona försvann. Då misstänktes den lite annorlunda Magnus men inga bevis kunde knyta honom till försvinnandet. Han hade haft båda flickorna på besök precis innan deras respektive försvinnande/död. Perez är kriminalkommissarie men en styrka från fastlandet rings in för att sköta fallet. (Alltså det låter så tråkigt och klyschigt att beskriva handlingen, det är nog därför jag [tror att jag] ogillar så många deckare, jag är allergisk mot frasen ”ung kvinna hittas mördad” men nu är det ju så…)

Det visade sig vara ett smart drag för läslusten att läsa om Jimmy Perez. Som tur är har jag fiskpinneminne så trots att jag t.o.m. sett de första avsnitten av serien två gånger (yup, det var en annan gång jag var trött) så kom jag inte ihåg upplösningen även om jag mindes vissa fragment. Dessutom är serien hyfsat omgjord från böckerna. Fran lever fortfarande, Cassie är ett litet barn och Fran och Jimmy har inte blivit ett par ännu. Utöver Perez så är det bara Sandy som finns på stationen och den Sandy tycker jag inte stämmer överens med seriens tv-seriens Sandy. Jag saknar Tosh men vet inte om hon dyker upp senare eller om de gjort om Morag till henne. Cleeves beskrivningar av Perez utseende är ganska långt ifrån Douglas Henshall men det är ändå honom jag ser fram framför mig under läsningen. Alla ortsnamn kan jag höra med skotsk dialekt och jag ser miljöerna framför mig tack vare tv-serien.

Jag läste några recensioner av boken efteråt och det var många som tyckte att det var lite segt och någon beklagade sig t.o.m. över uteblivandet av snaskiga detaljer. Det är just alla de här sakerna som gör att jag gillar boken. Jag hade kanske förväntat mig att det skulle handla mer om Jimmy, så som i tv-serien, men istället får vi följa ganska många av personerna i boken lite närmare. Det ger en bredare bild av hela förloppet. Dessutom tycker jag det är väldigt roligt att få lära känna Fran! Jag tänker definitivt läsa vidare i den här serien och tycker att det ska bli riktigt roligt och avkopplande.

Utläst: 20 september 2020
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Svart som natten

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Veckan har varit intensiv med mycket jobb och jag börjar så sakta ta ikapp det jag ligger efter med. Jag har tränat mycket mindre än vanligt men fått in ett pass alla dagar utom igår. Jag vill alldeles för mycket och måste lära mig att prioritera. Igår ville jag läsa men var som vanligt inte sugen på något eftersom jag är så trött jämt. Till sist så kom jag på att jag äntligen skulle läsa Ann Cleeves. Jag älskar Skottland och tv-serien Shetland och dessutom gillar jag hennes småmysiga Vera. Men jag har alltså bara sett dem och aldrig läst något. Jag rotade fram första delen Svart som natten bland stadsbibliotekets e-böcker och började läsa.

I morse läste jag ut den och jag gillade den. Det var roligt att få bakgrund till personerna och att få lära känna Fran samtidigt som mycket såklart var väldigt annorlunda mot tv-serien. Jag som för alltid sett mig som en deckarmotståndare inser så smått, efter att ha uppskattat Elly Griffiths & Peter May, att det beror mycket på vad det är för sorts deckare. Alla de som innehåller försupna kommissarier och detaljer om bestialiska kvinnomord går bort men de här som är mer karaktärsdrivna gillar jag. Härligt för nu har jag ju sju böcker till att läsa om Perez och co. Jag bjussar på inledningen.

Klockan var tjugo minuter över ett på nyårsdagens morgon. Magnus visste det tack vare den bastanta klockan, hans mors klocka, som stod på hyllan över den öppna spisen. I hörnet satt korpen i vidjeburen och muttrade och kraxade i sömnen. Magnus väntade. Rummet var förberett för besökare, han hade lagt in en hög med torv i spisen och på bordet stod en flaska whisky och ingefärskakan som han hade köpt på Safeway’s senast han var i Lerwick. Han kände hur han slumrade till men ville inte gå och lägga sig ifall någon skulle komma och hälsa på. Om det lyste i fönstret kunde det komma någon, full av skratt och sprit och historier. Under åtta år hade ingen kommit och önskat honom gott nytt år, men han väntade ändå, för säkerhets skull.