Jag ser allt du gör

Julis enda bokcirkelbok blev denna. Den är bara 218 sidor (123 som e-bok) och jag misstänkte att den skulle vara snabbläst så jag började inte läsa den förrän dagen innan cirkeln. Då läste jag en novell. Sen läste jag fyra på kvällen och resterande tre morgonen därpå.

Vi började lyssna på Annika Norlin i det här hushållet för några år sedan och jag uppskattar hennes musik. Jag har förstått att hon är en väldigt bra textförfattare men så var det ju det här med mig och låttexter. Vi har aldrig riktigt hittat varandra utom i enstaka fall. Jag nöjer mig oftast med att gilla helheten, hur folk sjunger och så sjunger jag med i nån mening här och var. Dikter är inte heller min tekopp men noveller och romaner är det. Jag hade ändå tänkt läsa den så det var kul när den blev nästa bokcirkelbok!

Det är alltså åtta noveller i samlingen och de spänner över ganska skilda ämnen. Det är mycket allvar så som psykisk ohälsa, mänskliga trauman, sorg och skeva världsfenomen. Men också humor och lättsammare toner som när det handlar om filmklubben eller punkbandet. Allihop är fängslande och väldigt lättlästa. Jag håller ju precis på att läsa färdigt Lucia Berlins Handbok för städerskor parallellt och det är inte riktigt samma extrema närvarokänsla i de här novellerna. De är lite mer flyktiga betraktelser men rymmer ändå ofantligt mycket av livet och alla dess komponenter.

Ett genomgående tema är att novellernas ”jag” tycker att hen har ett mediokert utseende och inte duger. Det finns också många gånger en känsla av avighet och att inte riktigt höra till fast jag tycker ändå att karaktärerna tar/gör sig en plats. Sen finns där såklart en dos av barrskog, älvar och ”låt dom epa” när någon klagar på ungdomar som åker runt i sina epa-traktorer. Jag läser gärna mer i bokform av Annika Norlin i framtiden.

Utläst: 28 juli 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

En smakebit på søndag: Jag ser allt du gör

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Den här veckan har jag kämpat med 2666, jag har fortfarande inte läst ut den men vill gärna göra det nu i juli men jag är väldigt trött på att läsa om våldtagna och mördade kvinnor för tillfället. Men jag ger mig inte, nu har jag bestämt att den ska läsas så jag harvar på. Annars har jag också läst ett par noveller i Handbok för städerskor men jag tror inte att jag hinner klart den denna månad. På tisdag är det dags för onlineträff med en av bokcirklarna och då ska vi ha läst Jag ser allt du gör. Jag har faktiskt inte börjat på den mer än att kolla hur lång den är (beräkna lästiden) och ögna igenom första sidan så min smakbit kommer från första novellen, Bekräftaren.

I övrigt intet nytt under solen. Träning och hemmavarande fast vi gjorde en liten utflykt till typ Hallstavik där vi klättrade i och på en liten grotta. Och så har jag skjutit pilbåge för första gången sedan i mars och broderat lite. Så lite nytt var där kanske ändå. Semestern tuffar på lite till men det börjar dra ihop sig så smått till jobbstart.

Det var så varmt den sommaren att funktioner i hjärnan stängdes av. Själv såg jag, och det ska erkännas, varken framåt eller bakåt. Jag utförde bara, dagens värv, och det var gott nog. I hettan gick jag runt i lukten av mig själv: svett, vatten och en träaktig doft som jag dabbade på mig innan varje klientmöte. Jag tyckte om att lukta trä, det var en neutral doft som inte berättade något om sin mäster förutom att jag inte var direkt äcklig.