Överenskommelser var min första romancebok och av de tre jag läst är det också den jag håller högst. Simona skriver väldigt bra, både historiskt, historiemässigt och de mer heta bitarna. Nu är detta ingen genre som jag kände ett jättestort behov av märkte jag allt eftersom och just därför är denna riktigt bra!
Läs vad jag skrivit tidigare om boken här.
Ge den till: Kompisen som behöver lite hetta i sitt liv.
Coola häxor, vanliga tonåringar, urban fantasy och hot om jordens annalkande undergång – allt detta och så mycket mer ryms i denna trilogi bestående av Cirkeln, Eld och Nyckeln. Har du inte läst dem så gör det snarast för i vår kommer första filmen. Har du redan läst dem så gör som jag och planera in en omläsning.
Läs inte vad jag skrivit tidigare om dem utan googla hellre på vad andra skrivit för att få ta del av mer substantiella och utförliga texter kring just dessa böcker…
Ge dem till: Någon som precis kämpat med Nobelprislitteratur och nu behöver något mer lättflytande.
Island, Island, Island. Ok, det börjar bli tjatigt men jag har hittills inte läst någon isländsk litteratur som jag inte gillar. Det här är inget undantag. Det här är bara fruktansvärt vackert, fast också fruktansvärt, men språket är vackert. Hela boken är som ett konstverk i miniformat och jag rekommenderar den varmt!
Läs vad jag skrivit tidigare om boken här.
Ge den till: Poeten inom dig eller din kompis
Jag har sagt det förr men säger det igen: I love horses. Ok? Från dess att jag som 7-åring satt upp (eller förmodligen blev upplyft) på shettisen Pysen för första gången så var det hästar som gällde i många, många år. Sedan kom de och gick lite mer under några år och nu har de alltså varit på paus ett tag. Barnen har dock blivit äldre och min examen närmar sig med stormsteg (I wish, vårterminen kommer typ vara eoner lång) så förhoppningsvis kommer jag inom en hyfsat snar framtid att återigen bli en ridskoletjej.
I väntan på detta läser jag böckerna om Millan och det är ruskigt bra hästböcker som också är rätt ruskiga. Millans pappa är alkoholist, hennes mamma deprimerad i omgångar och Millan får ta ett alldeles för stort ansvar för sig själv och sin lillebror. Tur då att hon har stallet och ännu mer tur att schyssta Marianne finns där för att inte tala om Millans alldeles egna Glimra!
Tredje delen om Millan har jag inte hunnit recensera ännu men läs vad jag skrivit tidigare om de första två här.
Ge den till: Alla hästälskare och några till.
Jag hittade Mina fräknar lite så där i förbifarten men åh vad jag tyckte bra om den. Huvudpersonen Karin tog jag till mig som en ny vän och jag ville så gärna hjälpa henne och liksom ruska om henne emellanåt. Sofia Hallberg verkade länge jobba på en ny bok vid namn Spårvagnen men den kom aldrig ut och Hallberg själv är mer eller mindre spårlöst försvunnen från nätet just nu. Jag hoppas att det inte hänt något och att hon kommer tillbaka till författarskapet för det här var en jättefin debut.
Läs vad jag skrivit tidigare om Mina fräknar här.
Ge den till: Någon som behöver lite pepp att ta rätt väg!
Herr Bohm och sillen var mitt första inlägg på Barnboksprat och faktiskt mitt första inlägg någonsin i bloggvärlden, förutom själva presentationen av mig då. Jag var sjukt nervös inför att blogga eftersom att jag inte gillar att bli bedömd. Kanske dumt att börja skriva offentligt då kan man tycka men jag ville ju så gärna. Jag var till och med anonym på den här bloggen ett tag innan jag tyckte att jag blev varm i kläderna. Hur som helst så valde jag den här boken till mitt första inlägg för att den är så otroligt skön. Herr Bohm fiskar upp en sill ur havet och vänjer den vid att leva på land och gå i koppel. Boken ger lätt upphov till många spännande diskussioner vid högläsning.
Läs vad jag skrivit tidigare om Herr Bohm och sillen här.
Jag hade velat skriva att du skulle ge den till ett/flera barn i din närhet för att kunna läsa den tillsammans men den verkar vara väldigt slutsåld så jag får istället rekommendera dig och barnet/barnen ett trivsamt julbesök på ett närliggande bibliotek!
När jag läste Himmel och helvete hade jag ännu inte besökt Island men när jag läste den här boken hade jag det. Med facit i hand så ger bägge böckerna utmärkta beskrivningar av den isländska miljön och de stämningar som finns där. Nu råkar Kent vara australiensiska men jag är beredd att sluka allt av och om Island om det fortsätter att vara så här sjukt bra som de här böckerna är. Kents debut om den dödsdömda pigan Agnes är en klockren fullpoängare och jag ser väldigt mycket fram emot vad som mer kan komma från henne!
Läs vad jag skrivit tidigare om En mörderska bland oss här.
Ge den till: Någon som behöver årets bästa läsupplevelse presentinpackad.
Små solfåglar långt borta är en strålande debut från brittiska Christie Watson. Mycket trovärdigt skildrar hon flickan Blessing vars bekväma stadsliv byts ut mot fattigdom på landet och en slags lärlingstjänst som barnmorska. Boken utspelar sig i Nigeria och det är pinsamt nog nästan det enda afrikanska land jag läst litteratur om/från, förutom Kamerun och Sydafrika tror jag. I alla fall är det en mycket läsvärd bok och jag har hennes andra bok Älskade Elijah på att läsa-listan.
Läs vad jag skrivit tidigare om Små solfåglar långt borta här.
Ge den till: Någon som behöver vidga sina vyer och få distans till sina egna problem.
Boktjuven är ännu en sådan bok som stod i hyllan alltför länge och som jag bara borde kastat mig över med detsamma. Den blev nämligen en av förra årets absoluta toppläsupplevelser. Bara en sådan sak som att böcker och ord är så viktiga gör det till en helt fantastisk historia och Liesel själv är så cool. Sedan jag läste den har den också filmatiserats men jag har inte sett resultatet.
Zusak verkar för övrigt ha skrivit på en bok vid namn Bridge of Clay hur länge som helst nu. Den skulle ha kommit ut 2011 men har nu inget releasedatum längre. Han säger i en intervju att ”I feel like every other book has been a small piece of me,” men om Boktjuven: ”This is every piece of me.” Artikelförfattaren menar att Zusak själv oroar sig att han inte kan toppa Boktjuven. Jag förstår honom.
Läs vad jag skrivit om Boktjuven tidigare här.
Ge den till: Din bästa vän för att sedan kunna diskutera den i timtal!
Det kanske blir lite fånigt att säga det men Den vidunderliga kärlekens historia läste jag i början av den kärlekshistoria som jag ännu idag befinner mig i. Jag hade haft en lång period av ickeläsning och hade precis träffat denna gamla bekanta, på facebook såklart, som bodde längst ut på en tunnelbanelinje. Jag bodde naturligtvis nästan längst ut på en annan tunnelbanelinje. Hemma hos honom scannade jag av bokhyllorna och jag tror bestämt att han då rekommenderade denna Vallgren. Jag tog den med mig på tunnelbanan hem och kunde sedan knappt slita mig från den lille dvärgens äventyr. Det är till och med så att det var denna bok som på allvar satte fart på mitt läsande igen vilket så småningom drev mig rakt in i bokbloggandet! Det här är en av de böcker som jag gärna läser om någon gång i framtiden.
Jag har tyvärr inte bloggat om boken då det är en preblogg-bok!
Ge den till: Någon som behöver vara med om ett fantastiskt äventyr!
Bokdivisionen 