Blybröllop (måndagsmikron)

Varför läste jag den?
En bok vi läste i min feministiska bokcirkel.

Vad handlar den om?
Om en kvinna som är less på sin nedtryckande man efter många års äktenskap och bestämmer sig för att långsamt förgifta honom genom att utvinna blyet ur en massa gamla blytyngder hon har.

Vad tyckte jag?
Den här var humoristisk och underhållande om än aningens osannolik men samtidigt tänkvärd. Jag var team Irene hela vägen. En bra bokcirkelbok var det faktiskt också och det fanns många saker att prata om.

Utläst: 19 juni 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Call me by your name

Som jag älskade den här filmen. Hur jag bara satt helt stum efter att den tagit slut och försökte smälta vad jag precis sett. ❤ Det var därför jag valde den som bokcirkelbok när det var min tur att välja. Jag var trött på berättelser om trasiga människor och ville bara ha lite kärlek liksom.

17-åriga Elio bor med sin familj i ett stort hus i en fiktiv kustnära liten italiensk by. Hans pappa är professor och Elio själv ägnar dagarna åt att transkribera klassisk musik men också sola och bada och andra mer vanliga tonårssaker. Varje sommar tar familjen in en ung forskare att bo med dem och denna sommar anländer Oliver, en amerikan i tjugofemårsåldern. Elio blir dödskär. Eller tänd. Han vill i alla fall ha Oliver och kan knappt tänka på något annat.

Jag blev besviken på boken. Visst att jag redan visste vad som skulle hände i den men det var inte därför. Jag tyckte att kärlekshistorien skildrades bättre på film helt enkelt. Boken var omständigt skriven och Aciman växlar hela tiden mellan eftertidens nutid och dåtidens nutid och jag blir stressad av det och vill bara att han ska hålla sig till just den sommaren när Elio och Oliver möts.

När jag läste Doktor Glas så tyckte jag det var lite fånigt att Söderberg hela tiden skulle inflika en massa saker för att visa hur beläst han minsann var, men jag köpte det eftersom boken är över 100 år gammal. Men Aciman gör likadant och det känns bara kvasi. Jag fattar att Elio inte är en vanlig tonåring och att hans familj och bekanta är sjukt intellektuella men det blir bara tröttsamt. Särskilt när de är i Rom sen och hänger med förlagsfolk och författare. Då börjar jag skumläsa texten.

Kanske hade jag tagit till mig själva kärlekshistorien bättre om jag inte redan kände till den på förhand? Jag vet inte. Ingen i bokcirkeln var särdeles imponerad och vi var endast två av fyra som ens läst ut den för att de andra kände sig inte lockade helt enkelt. Däremot så var det trots allt en bra bokcirkelbok för vi hittade fler och fler små saker att prata kring allt eftersom vår zoomcirkel fortlöpte.

Om jag får bestämma så tycker jag att du ska se filmen och skippa boken.

Utläst: 22 april 2019
Mitt betyg: 3/5
Köp på Adlibris eller Bokus

Renhet (måndagsmikron)

renhet (1)

Varför läste jag den?
I november 2015 fick jag den här i födelsedagspresent eftersom att pappa tyckte att en författare som får fem sidor i DN:s kulturdel måste vara bra.

Vad handlar den om?
Om en ung tjej som får jobb på ett företag som avslöjar hemligheter och hon ser en chans att försöka hitta sin okända pappa. Romanen spänner också över hennes uppväxt vilken skedde i något slags hippiekollektiv om jag inte minns fel.

Vad tyckte jag?
Jag gissar att det här är en sån lite klassisk amerikansk roman. Den nådde inte hela vägen fram till mig utan känns, jag vet inte riktigt, att kalla den svulstig och pretentiös är nog inte helt rättvis men den känns liksom stöpt i en mall. Lite opersonlig och ointressant men säkert full av intressanta detaljer.

Utläst: 27 augusti 2016
Mitt betyg: 3/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format

Älskarinnorna

alskarinnornaTitel: Älskarinnorna
Författare: Elfriede Jelinek

Förlag: Brombergs
Sidantal: 170
Utgivningsår: 2008 (Originalupplaga: 1975)

Utläst: 26 december 2014
Mitt betyg: 3/5

I april 2013 vann jag denna bok i en utlottning hos Nobelprisprojektet och nu först har den äntligen blivit utläst. Den ingår i Feministisk litteraturkanon och i min egen läsutmaning Feministiska femman 2014.

Det är en parallellt berättad historia om två kvinnor, Brigitte och Paula vilka bägge inget hellre vill än att fånga två män. Brigitte vill fånga elektroinstallatören Heinz och Paula skogsarbetaren och suputen Erich. Äktenskapet är för Brigitte och Paula den sanna vägen till evig lycka och ett riktigt liv och för en av dem lyckas det.

Det är en väldigt annorlunda bok det här och det är svårt att sätta ord på den. I princip så är det en väldigt, väldigt mörk, rå och dyster skildring av patriarkatet och hur kvinnor inte är värda ett enda dyft. Jag har tidigare lyft en av inledningsmeningarna som sätter tonen för hela boken:

ofta gifter sig dessa kvinnor eller går under på annat sätt

Det är liksom kört för dig om du föds till kvinna, vilken väg du än tar. Jelinek använder sig inte av några versaler överhuvudtaget i denna bok (vet inte om hon alltid skriver så?) men det är inget hinder för läsningen utan det flyter på bra. Det är dock mycket upprepningar, vilka antagligen är till för att emfasera, både utav hela meningar men också utav hela budskapet. Jag tycker att det är bra och att boken definitivt behövs men upplever det ändå lite tjatigt på ett sätt under läsningen. Jag har läst den i ganska små doser men satte mig idag och sträckläste halva boken och det känns fel att säga det men jag är lite glad att den är klar nu. Det som skapar motsättningar i mig är att jag inte vill förringa det viktiga budskapet men jag kanske hade önskat en annan förpackning?

Köp på Adlibris eller Bokus