Lysistrate

När vi läste om antiken på kursen så skulle vi såklart läsa grekisk dramatik och då läste vi komedin Lysistrate. Jag köpte Världsdramatik 1 – Den klassiska traditionen vilken innehöll två av pjäserna vi skulle läsa så jag har inte läst specifikt den utgåva omslagsbilden visar.

När det peloponnesiska kriget pågått i 20 år orkar inte kvinnorna mer utan de vill ha ett slut på det. Lysistrate samlar massor av kvinnor och med lite övertalningshjälp från en annan kvinna så går alla kvinnor med på att de ska sexstrejka tills kriget är över. En form av utpressning helt enkelt.

Pjäsen innehåller en hel del obscent språk, sex och sexualitet. Aristofanes ville väl skapa uppmärksamhet på samma sätt som Aftonbladet fiskar click baits idag.  Under åren har pjäsen spelats flitigt men under t.ex. den viktorianska eran hade den ett censurerat språk. Under 1900-talet blev översättarna mer frispråkiga och läsare och publik mer toleranta även om en del skådespelare sa upp sig från uppsättning i Ohio 2001 då de var så chockade över innehållet

Pjäsen ses ibland som pacifistisk och feministisk men det är den inte direkt. Lysistrate vill förvisso att det här kriget ska sluta men hon är inte emot krig och beredd att använda våld för sin sak. Aristofanes kvinnosyn är rätt trist med kvinnor som är sexgalna, alkoholiserade och han objektifierar flitigt unga kvinnor. Lysistrate må vara stark och lyckas med sin sak men i slutet blir allt som vanligt igen där kvinnorna åter tjänar männen. 

För samtiden låg det bisarra i tanken att kvinnor alls skulle lägga sig i politik och lyckas. Situationskomiken vilar dels på en patriarkal föreställning om kvinnor som sexgalna vilket hindrar dem att tänka klart. Deras män har misslyckats med att hålla dem under kontroll och den stereotypa kvinnan i Athen var en irrationell varelse som behövde beskyddas från sig själv och andra. Som jag tidigare nämnt är inte komedier min favorit men rent historiskt är det väl värt att läsa pjäsen.

Förlag: Studentlitteratur
Utläst: 30 mars 2024
Mitt betyg: 3/5

Medea

När vi läste om antiken på kursen så skulle vi såklart läsa grekisk dramatik och då läste vi tragedin Medea. Jag köpte Världsdramatik 1 – Den klassiska traditionen vilken innehöll två av pjäserna vi skulle läsa så jag har inte läst specifikt den utgåva omslagsbilden visar.

Medea från Kolchis gifter sig med Jason från Korinth och följer med honom till  hans hem-ö. Väl där överger han henne för att istället gifta sig med den korintiske prinsessan. Medea straffar Jason genom att först mörda prinsessan och därefter sina egna barn vilka alltså har Jason som pappa. Pjäsen bygger på en snarlik antik myt om Medea där det dock är korintierna och inte hon själv som dödar barnen.

Sedan Euripides har Medea fått gestalta den galna kvinnan men försök att sätta dig in i hennes situation: Hon är från Kolchis men bosätter sig i Korint med Jason. Här blir hon hustru och mor och är utlämnad till sin man och hans nycker. Hon har ingen annan familj. Därefter lämnas hon av Jason då han gifter sig med en annan yngre kvinna. Jason och Medeas barn är inte fullvärdiga medborgare eftersom Medea är invandrare. Genom att mörda sina barn angriper hon Jasons ställning som man. Hon hämnas inte honom utan systemet. Det kan ses som galet men hon gör det rationellt av hederskäl vilka bottnar i svartsjuka. 

Medea har också blivit en feministisk frontfigur och en skräck för männen: Hon är som en representant för det grekiska gudaidealet och talar och beter sig som en man men eftersom hon är kvinna blir det skevt. Hon försvarar sin egen heder, det gjorde männen åt kvinnorna. Hon är bra på att manipulera andra och söker stöd hos de korintiska kvinnorna genom att få dem att anse att hon är en av dem. Men detta gör hon också för att hon förstår att det finns en obalans mellan män och kvinnor vilken hon motsätter sig. När hon påtalar dessa orättvisor för kvinnorna så utvisas (tystas) hon av kungen. Jason fattar inte att hon förlorar allt när han drar utan tror bara att hon är arg för att hon inte får ligga med honom mer.

Medea är en symbol för all den ilska och smärta kvinnor åsamkats av män genom tiderna och hennes handlingar är helt enkelt en symbol för att all den ilskan släpps lös. Pjäsen är väldigt kort och snabbläst och rekommenderas absolut!

Förlag: Studentlitteratur
Utläst: 30 mars 2024
Mitt betyg: 4/5

Fröken Julie

I februari skulle vi läsa Fröken Julie på litteraturvetenskapen och jag som egentligen bestämde mig efter att ha läst genusvetenskap att aldrig mer läsa den förvisso mycket skicklige, men grymt obehaglige, Strindberg fick kapitulera. Vi ska dessutom läsa honom igen i höst… Jag tror att jag läste den här pjäsen typ i högstadiet men jag mindes inte några detaljer.

Fröken Julie är en tragedi om grevens dotter Julie som av sin mor uppfostrats till att våga ta för sig. Hon beter sig därför inte alltid i enlighet med folkets förväntningar och hon vet inte själv heller alltid vad hon vill. Betjänten Jean är av fattig bakgrund och har hustlat sig upp till en finare status men han vill ännu längre. Det är otänkbart med ett förhållande dem emellan p.g.a. deras klasskillnader men samtidigt är Jean man och efter att han (troligen) får henne till en fallen kvinna kan han styra henne som han vill. Han manipulerar Julie för att försöka få igenom sina egna storslagna planer om ett hotell söderöver.

Jo, men ja, gubben Strindberg, det här är en bra pjäs och det finns mycket att fundera på. Julie vill nedåt på samhällsstegen och Jean vill uppåt. Vi har ett intersektionellt perspektiv omkring 100 år innan begreppet myntades av Kimberlé Crenshaw. Det är ett öppet slut – kommer någon att dö, vem i så fall? Och så har vi en man som framstår som den starkaste och en kvinna vars frigjorda uppfostran får henne att bli förvirrad och nästintill sinnesförvirrad. Och just det sistnämnda låter väl som allas vår gullgosses tankar?

Jag läste förresten nu att Strindbergs dotter Karin Smirnoff (nä inte hon med Jana Kippo) var övertygad om att hennes far var sinnessjuk. På kursen uppmanades vi särskilt att läsa förordet till pjäsen och det kan jag verkligen rekommendera. Där får vi i detalj veta exakt hur den här föreställningen ska sättas upp och varför. Det är som en manual kan man säga. Men pjäsen är läsvärd som så mycket annat av denne man, geni eller dåre, trevlig eller otrevlig, misogyn eller misogyn (ja just det vet vi ju). Och i höst återvänder jag som sagt till hans famn ännu en gång.

Förlag: Almqvist & Wiksell förlag
Utläst: 26 februari 2023
Mitt betyg: 4/5

Hamlet

Under sista delen av vårens kurs var vi framme vid Shakespeare och vi skulle läsa två av hans pjäser: En midsommarnattsdröm och Hamlet. Jag lånade fina böcker på biblioteket vilka innehöll fyra pjäser vardera men jag läste aldrig övriga. Men det är därför jag valt det omslag jag har till recensionen trots att jag bara läst en pjäs.

Hamlet är inspirerad av äldre berättelser och i Shakespeares version befinner vi oss på ett slott i Helsingör där Hamlet av en vålnad får veta att hans styvfar/farbror Claudius är den som mördat Hamlets egen far. Dessutom har han efter det gift sig med Hamlets mor. Vi har Ofelia som är kär i Hamlet men förbjuds att träffa honom och så har vi några kompisar till Hamlet och en norsk prins.

Precis som i En midsommarnattsdröm har vi en pjäs i pjäsen och här är det en skådespelartrupp som Hamlet ber att få vara lite manusförfattare åt. Han lägger till en bit om att det är kungens bror som mördat kungen för att kunna studera sin farbror när pjäsen spelas upp. Hamlet låtsas vara lite galen under den här tiden för att lättare kunna spionera och så har vi Ofelia som blir galen på riktigt när hon inte får vara med Hamlet.

Well, det händer såklart lite mer saker och eftersom det är en tragedi så slutar det inte lyckligt. Jag tyckte att det var lite överdrivet av Ofelia att gå och ta livet av sig men vi har en psykolog som går på kursen som forskar just kring suicida ungdomar och förloppet kan tydligen eskalera riktigt fort. Desto roligare var en artikel som berättade om just den här scenen när skådespelarna avslöjar att det är kungens bror som mördat kungen. I den beskrevs hur folk samtidigt ville titta på Claudius för att se hans reaktion och på Hamlet för att se hans reaktion när han ser Claudius reaktion. Han var ju inte helt övertygad om att vålnaden talade sanning och det här blev som ett test.

Exakt sådan små detaljer hade jag aldrig i livet funderat över utan att ha läst andra människors smarta reflektioner kring Hamlet så ännu en gång är jag glad att jag läser den här kursen och får lite hjälp i att tolka och förstå den gamla litteraturen. Hamlet är tydligen den mest spelade pjäsen i världen och visst är den spännande, underhållande och fiffigt konstruerad så det kan den väl få vara. P.S. Det finns tydligen också en mängd (konspirations?)teorier om huruvida Wille överhuvudtaget skrev alla de här pjäserna men den diskussionen kan vi ta en annan gång!

Förlag: Norstedts
Utläst: 5 maj 2024
Mitt betyg: 4/5

En midsommarnattsdröm

Under sista delen av vårens kurs var vi framme vid Shakespeare och vi skulle läsa två av hans pjäser: En midsommarnattsdröm och Hamlet. Jag lånade fina böcker på biblioteket vilka innehöll fyra pjäser vardera men jag läste aldrig övriga. Men det är därför jag valt det omslag jag har till recensionen trots att jag bara läst en pjäs.

En midsommarnattsdröm handlar om en faslig massa karaktärer. VI har Teseus som ska gifta sig med Hippolyta. Där är en kärlekskvadrat med Lysander och Demetrius som är kära i Helena, Helena i sin tur är kär i Demetrius medan Hermia är kär i Lysander. I skogen bråkar älvkungaparet Oberon och Titania med varandra och så är det ett gäng hantverkare som repeterar en pjäs vilken ska bli underhållning på det förstnämnda bröllopet. Hängde du med?

Ovanpå allt detta har vi också Puck, en gycklarälva som ställer till förväxlingar både med flit och av. Fel karaktärer blir kära i fel karaktärer under hela pjäsen men eftersom det är en komedi så ordnar allt upp sig på slutet. Kärlek och humor är centrala i pjäsen, alla utom hantverkargänget pratar i fina versmått och ibland på rim och det mesta är hyfsat lättläst om du bara håller lite koll på vem som är vem (förutom alla ovanstående förekommer också ett gäng älvor och några få människor till).

Folket gillade tydligen Shakespeare för att han blandade stilar hej vilt och här blandar han just karaktärer ur antikens mytologi med mer brittiska folktro-figurer. Både fattiga och rika skulle bli nöjda och känna igen sig. Den kända versraden ”Though she be but little she is fierce” kommer från just denna pjäs och är något Helena säger om sin väninna Hermia. Det är kul att ha läst pjäsen och den är bra även om komedier nog inte är min favoritgenre tyvärr.

Förlag: Norstedts
Utläst: 5 maj 2024
Mitt betyg: 4/5