Titel: Ponnyn som kunde skratta och gråta
Författare: Elizabeth Sommarström
Förlag: Kikkuli förlag
Sidantal: 444
Utgivningsår: 2018
Utläst: 30 november 2018
Mitt betyg: 3/5
Jag må ha dubier kring min inställning till ridning numera men jag är fortfarande svag för hästböcker. När jag skymtade den här fina boken här och var på Instagram så blev jag nyfiken och bad om ett ex.
En tidig vintermorgon ska Fanny rida bort till ridhuset för att hinna träna lite innan skolan. Det är fruktansvärt halt ute och strax innan de ska in i skogen styr hon över sin ponny Jonna på fel sida av vägen lite för tidigt. Då kommer plötsligt bussen och tragedin är ett faktum. Jonna dör men Fannys själ tar ett kliv in i Jonnas kropp istället för att segla iväg så plötsligt har Fanny blivit en ponny. Eter en tids konvalescens på djursjukhuset får hon komma hem till familjen men hennes föräldrar sörjer och pappa förstår inte ens varför mamma envisas med att behålla den där ponnyn som bara påminner honom om Fanny.
Fanny kan, efter att hon blivit ponny, kommunicera med alla andra djur, en djurskötare på djursjukhuset samt mormor som är en nästan-ängel. Hon förstår också precis vad alla människor säger och hon vill inget hellre än att avslöja sig när hon ser hur ledsen mamma är men mormor säger att hon måste vänta, att hon har ett uppdrag först.
Det här är en kul och annorlunda vinkling på en hästbok. Eller, såklart är det inte kul att Fanny dör, det är fruktansvärt och tragiskt. Och att bli instängd i en ponnykropp hade nog gett mig panik, Fanny tar det riktigt bra. Men det är kul att få hänga med Fanny sedan hon blivit Jonna och att få ta del av hur en ponny skulle kunna uppfatta världen. Det märks att Elizabeth Sommarström är kunnig när det gäller hästar och hon visar oss både de finare och fulare sidorna av hästvärlden. Språket är lättläst och bra anpassat till målgruppen och den bör inte läsas av alltför unga hästälskare då den innehåller några obehagligheter.
Det som drar ner betyget för den här boken är två saker. Det ena är just det här med författarens alla kunskaper. Ibland blir lite väl mycket av faktaförklaringar insprängda i texten och jag tänker att hon kanske skulle skrivit ytterligare en bok som var en ren faktabok. Det andra är att det finns otroligt många minnen i den här boken vilka alla blir till sidospår. Även här skulle man kanske kunna ha skrivit en egen bok om ex. Fannys mamma eller morfar. Det blir helt enkelt lite oflyt i läsningen och jag känner att alla fakta och sidoberättelserna stoppar upp i berättelsen när det jag egentligen vill bara är att få veta hur det går för Fanny-Jonna.
Tack till Kikkuli förlag för recensionsexemplar!
Titel: Jane och ponnystallet
Titlar: Eldens gåva, Isens hemlighet, Vindens väg, Klippornas dans, Mörkrets längtan & Ljusets hunger
Bokdivisionen 