Gun Love

Månadens första bokcirkelbok var Gun Love eller Gun. Love. Den verkar faktiskt heta lite olika och bägge titlarna är relevanta och passande.

Gun Love handlar om Pearl som växer upp med sin mamma i en bil utanför en trailerpark. Pearl bor i framsätet och mamma i baksätet. Kriminaliteten finns nära men mamma jobbar på ett sjukhus och Pearl går i skolan. På fritiden hänger hon med April May som bor i en av husvagnarna, de sitter på bryggan och dinglar med fötterna ovanför alligatorfloden och röker cigaretter som Pearl stulit från de andra invånarna i trailerparken. En dag kommer mannen Eli till parken och blir ihop med Pearls mamma och det blir startskottet för en förändring i hennes liv.

Det här var min andra Clementbok då jag tidigare läst En bön för de stulna. Bägge böckerna är bra men jag håller En bön för de stulna lite högre. Gun Love är onekligen intressant, välskriven och gripande men jag får också en känsla av att den ska vara lite filmisk. Den skulle bli en jättebra film med så där lite orange filter och flera färgstarka karaktärer. I bokform så blir dock karaktärerna aningens överdrivna, nästan lite åt karikatyrhållet och jag tror att det är det i kombination med det lite [för] coola språket som får mig att inte bli helt såld.

Jag har som du ser ändå gett den en fyra i betyg för det är en bra bok. Den lyfter en intressant del av USA:s fattigdom, psykisk ohälsa och barn och vuxna på glid. Den innehåller en hel del vapen, ibland faktiskt rena uppräkningar vilket nog är tänkt att ge en inblick i den vapentokiga södern och titeln kan både syfta på kärleken många har till sina vapen eller också just vapen och kärlek. Fast just kärlek finns det inte så himla mycket av, kanske är trots allt vapnen viktigare? Och hur kan man älska någon om man själv inte är riktigt hel? Hur som helst så rekommenderar jag bägge hennes böcker och läser gärna fler framöver.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 1 mars 2021
Mitt betyg: 4/5

En bön för de stulna

Den här boken köpte jag på bokrean i mars 2017 då jag hört mycket gott om den. Sen föreslog jag den som bokcirkelbok och fick igenom den också så vi läste den i Veganbokprat och diskuterade den över ett makalöst gott afternoon tea hos Green Praline i Hökarängen, Stockholm. 

Ladydi bor med sin mamma i en liten by i Mexico. Hennes mamma gör allt för att Ladydi inte ska synas då flickor och kvinnor försvinner – klär henne i pojkläder, gnuggar tänderna svarta och funderar till och med på att kanske slå ut några av dem. Om de hör en bil när de är hemma så har de en håla på tomten där Ladydi kan gömma sig tills faran är över. Hennes pappa är försvunnen som så många andra män som stuckit för att söka lyckan i USA eller fastnat hos någon kartell och hennes mamma är alkoholiserad och bjuder Ladydi på hennes första öl när hon är 11-12 någonstans. Berättelserna om de försvunna flickorna florerar i byn och det finns inte mycket framtidshopp.

Jennifer Clement har intervjuat mexikanska kvinnor i 10 år innan hon skrev den här boken och hon ger en väldigt trovärdig skildring av hemska levnadsförhållanden. Jag läste ju 2666 av Roberto Bolaño i somras och även om jag inte var döförtjust i den boken så tog den också upp det här med alla kvinnor och flickor som försvinner/mördas i Mexiko. Det är liksom en reell vardag för väldigt många och det är fruktansvärt att det ska behöva vara så.

Trots sitt tunga innehåll är boken väldigt lättläst och språket flyter fram över sidorna. Det finns också en hel del värme och humor i berättelsen  och den är svår att lägga ifrån sig då den är fängslande och du hela tiden vill veta lite mer. Ladydi är en intressant personlighet och hon möter många färgstarka personer med engagerande livsöden under bokens gång. Helt klart en mycket bra och viktig bok för alla att läsa.

Utläst: 19 oktober 2019
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: En bön för de stulna

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Den här veckan har jag tränat sex av sju dagar. Hurra! Kanske inga mastodontpass alla gånger men jag hoppas jag är på banan igen. Läst har jag inte direkt gjort, eller jo, 10 sidor i Vego i världsklass igår faktiskt! Igår var jag också på Södra teatern och såg Amanda Palmer för första gången. Det var en väldigt intim spelning med mycket berättelser och både kul och sorgligt om vartannat.

På andra försöket lyckades jag ju äntligen få igenom En bön för de stulna som bokcirkelbok i veganbokcirkeln så idag plockade jag fram den och ska försöka läsa lite här under kvällen. Smakbiten kommer därför från första sidan, de där viktiga första meningarna som sätter tonen för hela boken.

Nu gör vi dig ful, sa mamma. Hon visslade. Hennes mun var så nära att min hals blev blöt av hennes visselspott. Det luktade öl. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon.

Hett i hyllan: En bön för de stulna

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

Så som läsningen går just nu så känns det som att hela bokhyllan snart är så het att den sprängs eller något. En av alla potentiella bomber är En bön för de stulna av Jennifer Clement som jag köpte på bokrean i mars 2017.  Jag hade helt enkelt hört så mycket gott om den. Boken är fiktiv men skildrar ändå den hårda verklighet som många flickor och kvinnor lever i i dagens Mexiko där de ständigt riskerar att bortföras och säljas av kriminella gäng. Jag tror att det är en riktigt viktig bok och jag försökte faktiskt sälja in den i en av mina bokcirklar nyligen. Den blev dock brädad av Flätan vilken också verkar intressant. 🙂