komedi – Bokdivisionen

När vi läste om antiken på kursen så skulle vi såklart läsa grekisk dramatik och då läste vi komedin Lysistrate. Jag köpte Världsdramatik 1 – Den klassiska traditionen vilken innehöll två av pjäserna vi skulle läsa så jag har inte läst specifikt den utgåva omslagsbilden visar.

När det peloponnesiska kriget pågått i 20 år orkar inte kvinnorna mer utan de vill ha ett slut på det. Lysistrate samlar massor av kvinnor och med lite övertalningshjälp från en annan kvinna så går alla kvinnor med på att de ska sexstrejka tills kriget är över. En form av utpressning helt enkelt.

Pjäsen innehåller en hel del obscent språk, sex och sexualitet. Aristofanes ville väl skapa uppmärksamhet på samma sätt som Aftonbladet fiskar click baits idag. Under åren har pjäsen spelats flitigt men under t.ex. den viktorianska eran hade den ett censurerat språk. Under 1900-talet blev översättarna mer frispråkiga och läsare och publik mer toleranta även om en del skådespelare sa upp sig från uppsättning i Ohio 2001 då de var så chockade över innehållet.

Pjäsen ses ibland som pacifistisk och feministisk men det är den inte direkt. Lysistrate vill förvisso att det här kriget ska sluta men hon är inte emot krig och beredd att använda våld för sin sak. Aristofanes kvinnosyn är rätt trist med kvinnor som är sexgalna, alkoholiserade och han objektifierar flitigt unga kvinnor. Lysistrate må vara stark och lyckas med sin sak men i slutet blir allt som vanligt igen där kvinnorna åter tjänar männen.

För samtiden låg det bisarra i tanken att kvinnor alls skulle lägga sig i politik och lyckas. Situationskomiken vilar dels på en patriarkal föreställning om kvinnor som sexgalna vilket hindrar dem att tänka klart. Deras män har misslyckats med att hålla dem under kontroll och den stereotypa kvinnan i Athen var en irrationell varelse som behövde beskyddas från sig själv och andra. Som jag tidigare nämnt är inte komedier min favorit men rent historiskt är det väl värt att läsa pjäsen.

Förlag: Studentlitteratur
Utläst: 30 mars 2024
Mitt betyg: 3/5

Under sista delen av vårens kurs var vi framme vid Shakespeare och vi skulle läsa två av hans pjäser: En midsommarnattsdröm och Hamlet. Jag lånade fina böcker på biblioteket vilka innehöll fyra pjäser vardera men jag läste aldrig övriga. Men det är därför jag valt det omslag jag har till recensionen trots att jag bara läst en pjäs.

En midsommarnattsdröm handlar om en faslig massa karaktärer. VI har Teseus som ska gifta sig med Hippolyta. Där är en kärlekskvadrat med Lysander och Demetrius som är kära i Helena, Helena i sin tur är kär i Demetrius medan Hermia är kär i Lysander. I skogen bråkar älvkungaparet Oberon och Titania med varandra och så är det ett gäng hantverkare som repeterar en pjäs vilken ska bli underhållning på det förstnämnda bröllopet. Hängde du med?

Ovanpå allt detta har vi också Puck, en gycklarälva som ställer till förväxlingar både med flit och av. Fel karaktärer blir kära i fel karaktärer under hela pjäsen men eftersom det är en komedi så ordnar allt upp sig på slutet. Kärlek och humor är centrala i pjäsen, alla utom hantverkargänget pratar i fina versmått och ibland på rim och det mesta är hyfsat lättläst om du bara håller lite koll på vem som är vem (förutom alla ovanstående förekommer också ett gäng älvor och några få människor till).

Folket gillade tydligen Shakespeare för att han blandade stilar hej vilt och här blandar han just karaktärer ur antikens mytologi med mer brittiska folktro-figurer. Både fattiga och rika skulle bli nöjda och känna igen sig. Den kända versraden ”Though she be but little she is fierce” kommer från just denna pjäs och är något Helena säger om sin väninna Hermia. Det är kul att ha läst pjäsen och den är bra även om komedier nog inte är min favoritgenre tyvärr.

Förlag: Norstedts
Utläst: 5 maj 2024
Mitt betyg: 4/5