Revolt

revoltTitel: Revolt
Författare: Suzanne Collins

Förlag: Månpocket
Sidantal: 329
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 15 augusti 2013
Mitt betyg: 3/5

Så, mellan ettan och tvåan dröjde det sex månader men mellan tvåan och trean väntade jag i max 5 minuter innan jag började läsningen. Det säger förmodligen en del om hur Fatta eld slutade.

Revolten är ett faktum och distrikt 12 är ödelagt. Katniss blir hämtad till distrikt 13 där rebellerna har sitt fäste och nu börjar den avgörande kampen mot den rådande regimen.

Precis som med Fatta eld så minns jag dessvärre väldigt lite av denna bok. Jag minns knappt de stora dragen och när jag nu bläddrar i den så märker jag en hel del som jag inte överhuvudtaget kommer ihåg. Problemet med den här typen av spänningslitteratur är att jag läser dem alldeles för fort just för att jag bara vill veta vad som händer sen och hur det slutar. Jag blir förvånad om inte Lego Hungerspelen släpps i samband med att Revolt går upp på biograferna nästa år då det är fantastiskt många fina tv-spelsbanor i denna trilogi. Hur som helst så ska man absolut läsa hela trilogin för att få hela bilden klar för sig och antingen nöjer jag mig med att titta på filmerna eller så läser jag om dem någon gång i framtiden.

Köp på Adlibris eller Bokus

Fatta eld

fatta-eldTitel: Fatta eld
Författare: Suzanne Collins

Förlag: Månpocket
Sidantal: 318
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2009)

Utläst: 11 augusti 2013
Mitt betyg: 4/5

Efter ett drygt halvår sedan läsningen av Hungerspelen och efter att ha sett filmen en andra gång, men nu med barnen, blev jag till sist nyfiken på vad som egentligen hände i uppföljaren. Att det sedan har tagit mig nästan 5 månader att skriva en recension tror jag främst beror på att jag tycker det är svårt att recensera serier. 

I denna bok är det dags för Katniss och Peeta att åka på en segerturné genom Panem. Katniss förhoppning var nog att allt skulle lugna ner sig för henne och hennes kära men istället ställer huvudstaden krav på henne att hon ska stävja det uppror hon har varit med att så fröet till. Dessutom är årets hungerspel det sjuttiofemte i ordningen vilket medför en extra spektakulär kvartsekelstuvning. Katniss och Peeta förbereder sig för att vara handledare men det blir inte riktigt som de har tänkt sig…

Jag tyckte bättre om den här boken än Hungerspelen då den var mer oförutsägbar och spännande. Tyvärr minns jag inte så mycket mer exakt vad det var jag gillade men i korthet så var det just handlingen i kombination med att jag gillar Katniss och så fort boken var utläst blev jag, som så många andra, tvungen att direkt plocka upp Revolt.

Köp på Adlibris eller Bokus

Plommonträdet

Titel: Plommonträdet
Författare: Ellen Marie Wiseman

Förlag: Massolit förlag
Sidantal: 457
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 21 november 2013
Mitt betyg: 3/5

Jag blev nyfiken på den här boken när jag läste om den i ett mejl från Massolit.

Handlingen kretsar kring 17-åriga Christine som vi lär känna 1938. Hon är en vanlig tysk tjej som bor tillsammans med sina föräldrar, morföräldrar och tre yngre syskon. Familjen är inte särskilt rik men de klarar sig tack vare småjobb, trädgårdsodlingen samt några höns och getter. Christine och hennes mamma jobbar hos den judiska familjen Bauerman, deras son Isaac och Christine förälskar sig i varandra lagom till att andra världskriget bryter ut. Självfallet blir det problematiskt för dem att fortsätta sin relation men de finner på små knep och lyckas ganska länge. Till sist går det inte längre och vi följer Christines liv och kämpaglöd under hela kriget.

Jag är inte alltför inläst på böcker om andra världskriget men har åtminstone läst Boktjuven och Anne Franks dagbok. Jag tyckte perspektivet i denna var intressant, dvs att det var en relativt vanlig tysk familj som skildrades och hur kriget påverkade många av tyskarna och boken gör mig nyfiken på att ta reda på mer kring detta. Tyvärr tog det mig runt halva boken innan jag verkligen fastnade för den. Det kändes som att författaren ville ha med allt i denna bok och hon visar på många upplevelser som är viktiga för historien men det blir lite fragmentariskt under just första halvan av boken. Den är lättläst men jag tycker att det är väl många adjektiv instoppade och i den svenska översättningen räknar jag till åtminstone sex stycken korrekta användningar av ”som vore” vilket förvisso är helt korrekt men de sticker ut lite för mycket ur den övriga texten. Det är en i grunden stark historia men den når inte ända fram till mig. Jag tror det beror på ytligheten som blir ett resultat av den fragmentariska berättelsen samt att det helt enkelt är lite för lyckligt tursamt. Inte så att jag vill önska folk olycka men författaren hade kanske kunnat sparat på några lyckliga ögonblick. Hur som helst så är det en intressant och läsvärd bok och jag sträckläste andra halvan i en rasande fart!

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Massolit förlag för recensionexemplar!

Madame Bovary

Titel: Madame Bovary
Författare: Gustave Flaubert

Förlag: Bonnier pocket
Sidantal: 526
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 1856)

Utläst: 18 november 2013
Mitt betyg: 4/5

Äntligen röstades så Madame Bovary igenom i bokcirkeln jag är med i och jag fick en anledning att läsa den!

Inledningsvis lär vi känna Charles Bovary och dennes uppväxt och tidiga leverne. Charles framstår som en hederlig men ack så grå man. Han utbildar sig med viss möda till läkare och under ett besök i tjänsten stöter han på Emma och förälskar sig i henne. Emma besvarar uppvaktningen och de gifter sig men alltför snart inser hon att det inte var så här hon ville leva sitt liv. De äkta makarna blir bjudna på en bal på ett slott och det är just ett sådant liv Emma drömmer om. På olika sätt försöker hon att finna lyckan och tillfredsställelsen vilket hon gör stundtals men lika ofta sjunker hon ner i deprimerade tillstånd.

Åh, vad jag tyckte om den här boken. Trots att mina drömmar är så långt ifrån Emmas och trots att jag inte alls identifierar mig hennes handlande så känner jag med henne. Flaubert lyckas få mig att känna Emmas längtan efter lyx, flärd och lycka långt in i hjärtat och jag vill så gärna att hon ska få uppleva allt det där. Jag känner också frustration över att hon verkar så skör och jag vill att hon ska må bra.

Emellanåt händer det att vissa partier är lite torftiga, som när olika gubbar raljerar och jag har lite svårt att skilja några av dem åt, eller en och annan långrandig beskrivning. Samtidigt väcker boken mitt intresse och jag blir nyfiken på hur det eg. såg ut i Frankrikes samhälle i mitten av 1800-talet och vad alla de här namngivna sakerna betyder och hur de såg ut. Det går så långt att jag får funderingar på en hel inläggsserie i saken men tiden får utvisa om jag faktiskt hinner med något sådant.

Det finns mycket att säga om den här boken men som vanligt tycker jag själv bäst om att upptäcka en bok på egen hand och vill inte förstöra detta för någon annan. Trots att det är en klassiker så visste jag själv väldigt lite om den. Som tur är ska vi ju diskutera den på bokcirkeln imorgon vilket jag ser mycket fram emot.

Köp på Adlibris eller Bokus

De skandalösa

Titel: De skandalösa
Författare: Simona Ahrnstedt

Förlag: Damm förlag
Sidantal: 338
Utgivningsår: 2013

Utläst: 20 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Ok, så här nästan fem månader efter läsningen ska jag försöka ge en bild av vad jag tyckte då och hur jag har funderat efteråt..

I den tredje boken om slottet Wadenstierna är fröken Magdalena Swärd i fokus. Hon är ungmö och har varit så alldeles för länge (om jag inte missminner mig är hon hela 26 år!) Som förkläde åt den sagolikt vackra flickan Venus följer hon med till slottet där greve Gabriel Gripklos mamma bjudit in massvis med damer för att sonen ska kunna hitta sig en fru. Gabriel är inte direkt intresserad av detta då han hellre befinner sig på sitt skepp ute på äventyr. Självfallet fattar greven och den gamla ungmön tycke för varandra men de befinner sig på vitt skilda platser på samhällsstegen och en hemlig romans inleds.

Jag fullkomligt älskade Överenskommelser med den rappa Beatrice, de fantastiska och levande miljöskildringarna och den intensivt berättande berg- och dalbanehistorien. För var bok i serien har min entusiasm och mitt intresse avtagit och jag gissar att jag helt enkelt har ätit mig mätt på romancegenren. Jag tycker fortfarande att Simona är väldigt bra på att berätta dessa historier och att placera dem i sitt rätta historiska element även om De skandalösa kändes lite väl modern i sitt språk emellanåt. Jag grips inte av historien på samma sätt men jag har ju nu också lärt mig romanceregeln att de tu alltid får varandra på slutet så jag känner liksom inte samma frustration som jag gjorde med Överenskommelser. Det är samma mönster som upprepas men med olika personer och i olika miljöer och det ska vara så, men det är nog bara inte vad jag söker i mitt läsande just nu. Om jag vill läsa mer romance så kommer det att vara av Simona men just nu tar jag en time-out från denna genre.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Damm förlag för recensionsexemplar!

En man som heter Ove

Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman

Förlag: Månpocket
Sidantal: 347
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2012)

Utläst: 12 oktober 2013
Mitt betyg: 4/5

Jag har svårt för hypade böcker men då bokcirkeln enades om denna som septembers bok så tänkte jag att det var väl lika bra att hugga tag i den. Jag hann dock bara läsa halva tills det var dags för diskussion och sen lade jag den på is fram till den gångna helgen.

Ove är en butter herre som blivit av med mycket som är viktigt. Han är principfast och ärlig och anses inte särskilt trevlig. En dag flyttar Parvaneh och hennes man in i ett av husen i det radhusområde där Ove bor. Parvaneh vill aldrig riktigt låta Ove vara i fred och det hela blir början på något nytt för Ove och vi får följa hans liv parallellt i nutid och dåtid.

De första sex-sju kapitlen ville jag bara lägga boken ifrån mig då den kändes överdriven. Sen började historien om Oves bakgrund att gripa tag i mig och det var den jag tyckte bäst om hela tiden. Människan Ove går inte att låta bli att tycka om och det är förmodligen det som gjort denna bok så populär.

Köp på Adlibris eller Bokus

Harry Potter and the Order of the Phoenix

Titel: Harry Potter and the Order of the Phoenix
Författare: J. K. Rowling

Förlag: Bloomsbury Publishing Ltd
Sidantal: 956
Utgivningsår: 2008 (Originalupplaga: 2003)

Utläst: 10 oktober 2013
Mitt betyg: 4/5

Jag hoppade som sagt av bokcirkeln men vill ändå fortsätta läsa hela serien och som ett inofficiellt mål så har jag kvar utmaningen att läsa klart serien innan nyår. Efter en låååång tid avslutade jag femte delen i serien. Det var inte långtråkigt någonstans, jag har bara knappt haft någon läsro eller lästid och varit tvungen att prioritera annan (skol)läsning. Men när jag så hade runt 150 sidor kvar då prioriterade jag tvärtom och sträckläste ut den. Och vilket slut då! (två meningar i rad som inleds med samordnande konjunktion – jeezus)

Utan att avslöja för mycket så handlar Harrys femte år på Hogwarts om mycket plugg inför Ordinary Wizard Levels,  mindre Quidditch än vanligt, Fenixorden, stora förändringar på skolan och nya syner och insikter.

Jag vet inte exakt vad det är som gör att jag gillar detta men jag gör det och jag gör det mycket. Jag längtar efter att få veta upplösningen och kämpar samtidigt ständigt för att undvika spoilers. Tyvärr snubblade jag över en häromdagen men vad kan man begära när man hoppar på en så pass känd serie så pass många år i efterskott. Äntligen kan jag dessutom bänka mig framför TV:n och kolla in femte filmen med barnen!

Köp på Adlibris eller Bokus eller hela boxen: Adlibris eller Bokus

Solskenshäst

Titel: Solskenshäst
Författare: Steinunn Sigurðardóttir

Förlag: Wahlström & Widstrand
Sidantal: 185
Utgivningsår: 2007 (Originalupplaga: 2005)

Utläst: 23 juni 2013
Mitt betyg: 4/5

Inför min då (juni) stundande Islandsresa var jag fast besluten att läsa lite isländsk litteratur. Som vanligt är mina intentioner alltid mer högtflygande än det faktiska utfallet så det blev inte mer än den här och Skugga-Baldur, för tillfället i alla fall.

Lilla är i fyrtioårsåldern och hon ser återigen den man som hon älskat som ung men avvisat. Medan vi följer hennes väg mot ett möte med kärleken rullas hela hennes barndoms historia upp. Vi får veta hur det var att växa upp med Ragnhildur & Harald, Lilla och homosexuelle lillebror Mummis föräldrar – båda två läkare som aldrig riktigt är närvarande och som aldrig riktigt har tid med sina två barn. Först finns där barnflickan/pigan som tar hand om barnen men när hon får sparken så möter Lilla Nelly – fylltanten som bor i någon sorts skjul och som blivit av med sin dotter och Nelly kommer på sätt och vis att följa Lilla genom livet.

Det här är en sådan där bok som inte riktigt går att beskriva och jag ska erkänna att jag idag, två månader efter att ha läst ut den, har glömt väldigt mycket av den. Ändå vet jag att jag gillade den mycket under läsning, och den hade en oväntad händelseutveckling och *spoiler* det är en hel del död i de isländska böckerna som jag läst så här långt. Gemensamt för dem alla är att jag gillat dem väldigt mycket och jag kommer definitivt att fortsätta utforska den isländska litteraturen så snart jag har tillfälle! Vad gäller Sigurðardóttir så är jag närmast nyfiken på Tidstjuven.

Austurbærskolan, Reykjavik är en liten del av boken och därför var det ändå lite roligt att jag under en bilfärd genom Reykjavik helt plötsligt såg en skylt som pekade mot just Austurbærskolan. Det fanns ingen tid att kolla upp den men ändå, jag hade läst om den och jag såg att den fanns där! 🙂

Slutsåld hos Adlibris och Bokus så låna gärna på bibliotek!

The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society

Titel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Författare: Mary Ann Shaffer & Annie Barrows

Förlag: Bloomsbury
Sidantal: 248
Utgivningsår: 2009 (Originalupplaga: 2008)

Utläst: 30 juli 2013
Mitt betyg: 4/5

Sommarens bokcirkelbok i bokcirkeln Fika & bokprat blev denna lilla pärla med det långa namnet.

Andra världskriget är precis slut och författaren Juliet letar efter ett nytt ämne till en ny bok. Då får hon ett brev från en man vid namn Dawsey Adams, invånare på ön Guernsey. Dawsey har köpt en bok som en gång tillhört Juliet och de börjar brevväxla. Dawsey är medlem i bokklubben The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society och Juliet blir mer och mer nyfiken på bokklubben men framförallt dess medlemmar. Så nyfiken att hon till slut åker dit för att lära känna dem.

Det här är en brevroman, vilket jag inte hade någon aning om, så när jag slog upp boken och började läsa kände jag instinktivt ”åh nej”. De allra första sidorna var lite sega och jag kände motståndet mot brevromansformen men rätt vad det var fann jag mig totalt uppslukad av breven och människorna bakom dem. Det är fullt av intressanta karaktärer och fina relationer i den här boken och trots att den behandlar starka ämnen som tyskarnas ockupation av ön under andra världskriget så är det en feelgood-roman. För det är just vanliga människors liv och leverne, modiga insatser och hjärtsnörpande historier som går rakt in i ditt hjärta och jag kan inget annat än att älska denna bok.

Mary Ann Shaffer avled under slutprocessen av bokens färdigställande så det är hennes syster- eller brorsdotter Annie Barrows (också författare) som hjälpte till att färdigställa boken och därför är den Mary Ann Shaffers enda verk.

Guernsey är en av de engelska kanalöarna och efter att ha slagit igen boken har jag googlat en timme på Guernsey, Potato Peel Pie, Charles Lamb, ockupationen och t.o.m. flygresor till Guernsey. För det här är precis en sådan bok som du tar till ditt hjärta och trots att alla karaktärer är fiktiva, och du vet att de är fiktiva, så föds en längtan att åka till ön, strosa runt där och förnimma närvaron av alla de öbor som du lärt känna under läsningen.

Köp på Adlibris eller Bokus eller låna på närmaste bibliotek

Till bristningsgränsen

Titel: Till bristningsgränsen
Författare: Mauro Covacich

Förlag: Contempo
Sidantal: 363
Utgivningsår: 2013 (Originalupplaga: 2003)

Utläst: 6 juni 2013
Mitt betyg: 3/5

Jag fick syn på den här boken i tunnelbanereklamen och blev nyfiken då handlingen innefattade maratonlöpning.

Huvudperson är Dario, en italiensk maratonlöpare vars främsta merit är en sjätteplats på New York Marathon. Nu jobbar han åt Italienska friidrottsförbundet och av dem får han i uppdrag att åka till Szeged, Ungern, och skola om landets bästa kvinnliga medeldistanslöpare till maratonlöpare. Hemma i Italien har han sin fru Maura och efter en lång adoptionsprocess väntar de på att få hämta hem sin dotter från Haiti men i Szeged inleder  Dario ett förhållande med den artonåriga Agota och röran är ett faktum.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken och det var många saker som gjorde mig besviken. För det första tycker jag att Dario är en riktig gris. Hemma har han som sagt en fru med vilken han går i väntans tider och ”plötsligt hade jag hennes tunga inne i min mun” (beträffande Agota). Han har bara varit i Ungern ett par dagar innan han mer eller mindre, ur sitt eget perspektiv, blir överfallen av Agota. Poor man. Hans fru har för den delen haft en sexuell upplevelse med en av deras bästa vänner och har regelbundet någon form av telefonsex med honom så det kanske är kutym i deras förhållande med otrohet. Dario lägger enligt min mening ner lite för mycket energi på att kommentera sin frus bröst eller de ungerska löparnas utseenden. Delarna som handlar om själva löpträningen blir lite fåniga med meningar som ”min högra Wave Rider sätts ner på asfalten” eller ”de mitokondriella enzymen i deras lårmuskler”.

Bokens kapitel handlar antingen om Darios tid i Ungern (nutid), adoptionsprocessen, telefonsamtalen mellan hans fru och vännen, mejl mellan Dario och samme vän samt TV-rapporter om den miljökatastrof som också har inträffat i Szeged strax innan Dario anländer. Mot slutet får vi också följa med när de ska hämta Fiona och det är fruktansvärd läsning.

Någonstans blir jag uppenbarligen berörd av hur vidriga människor kan vara och det är svek åt alla håll och kanter i den här boken. Den spretar lite med alla olika fokus i kapitlen och jag har så lite sympati för Dario att det är svårt att behålla intresset för hans framfart. Slutet är helt (i mina ögon) galet och jag förstår mig knappt på en enda av alla människor i boken och det är kanske det som ändå får mig att fortsätta läsa.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Contempo för recensionsexemplar!