polsk författare – Bokdivisionen

Precis lagom innan bokrean bestämde vi oss i Feministiska bokcirkeln att läsa Löparna som nästa bok och den fanns ju så lägligt med på rean. Annars är jag alltid för böcker som finns som pocket eller e-bok på bibblan för att alla ska ha råd med den. Och för att jag själv inte är så förtjust i att köpa på mig en massa inbundna böcker. Jag älskade hur som helst Styr din plog över de dödas ben och såg fram emot denna.

Den kallas roman i bokhandeln men det är någon slags blandning av essäer och noveller. Jag kategoriserade den novellsamling i min månadssummering men det känns inte riktigt rätt. Den är helt enkel odefinierbar. Vissa karaktärer återkommer men de allra flesta inte. Istället är det gemensamma teman som anatomiska preparat livet, döden och att hela tiden ständigt vara i rörelse som utgör ramen. Jag hade t.ex. inte en aning om att det finns så många anatomiska muséer runt om i världen.

Det är en märklig bok och inledningsvis hetsläste jag den vilket alltid är min plan A för böcker. Jag tyckte den var lite knepig och hann inte klart till bokcirkeln. Sen lät jag den ligga och mogna lite tills en bit in i min semester. Den här gången läste jag den långsammare och la ner den emellanåt. Nu älskade jag den istället. Nästan varenda stycke innehåller något särdeles och den är så full av bisarra fakta, förunderliga tankar och karameller att suga på. Jag skulle nog vilja läsa om den någon gång för att ta det hela ett varv till liksom.

Vad Tokarczuk vill säga med den här boken har jag dock ingen aning om. Att man bör vara i rörelse för att inte stagnera och förfalla kanske? Och inte specifikt i fysisk rörelse men att ständigt sträva efter att utvecklas. Jag uppskattar författare som kan få mig intresserad av de mest, för mig, konstiga saker så som Tokarczuk gör här med allt sitt prat om anatomiska preparat och som Murakami gjorde med både brunnar och krigshistorier i Fågeln som vrider upp världen. Hon är väl värd sitt Nobelpris och jag läser gärna mer framöver.

Utläst: 24 juni 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus

I januari så röstade vi fram den här i Veganbokcirkeln som nästa bok. Jag hade precis beslutat mig för att börja promenera hem från jobbet varenda dag efter jullovet och den här boken var lite svår att få tag i så jag bestämde mig för att testa att lyssna på den då den gick som radioföljetong på SR.

Janina Duszejko bor ute på den polska landsbygden i ett sommarstugeområde. Hon försörjer sig genom att dels se efter de andras sommarstugor under vintrarna, dels genom att undervisa några timmar i engelska. Hon översätter också poeten Blake tillsammans med en vän och så ögnar hon mycket tid åt astrologi. En tidig vintermorgon kommer en av hennes få permanentboende grannar och knackar på för att meddela att en annan granne är död. Det här är det första dödsfallet som sker och snart har Janina en egen teori om vad det är som sker.

Låt dig nu inte luras att tro att det här är en simpel deckare. Åh nej. Det är en fantastisk berättelse som är humoristisk, innehållsrik och för den delen med en dos spänning. Karaktärerna är härliga och särskilt Janina. Hon tror på sin sak och är full av övertygelser, tankar och idéer. Hon är rådig, intressant och väldigt rolig. Det är fantastiskt att läsa om hur hon namnger folk vilket jag gav ett smakprov på här.

Roligt var det också att jag tyckte så mycket om att lyssna på boken. Jag har, med förvisso bara tre lyssnade titlar i bagaget, inte varit något fan av ljudböcker men den här inläsningen med ett uns av dramatisering och lysande musikval var verkligen en fröjd att lyssna på.

De i bokcirkeln som hade läst boken tyckte att det var lite väl långa meningar ibland men det var ju inget jag märkte av. Sen var det lite fina illustrationer i boken som jag missade. Å andra sidan är den så snygg att jag kanske borde köpa ett ex och ha i hyllan? Jag blev verkligen imponerad av Tokarczuks berättarstil och förmåga att väva fram en sådan story. Jag gillade också hur hon fick mig att skratta utan att det var krystat och sen det bästa av allt; hon fick mig att googla på sådant som om det var sant att djur kallades till rättegångar på medeltiden för att de ansågs ha gjort sig skyldiga till brott? (japp, det var sant)

Promenaderna då? Jodå, dem fortsatte jag med varenda dag hela terminen utom de gånger jag hade något möte i stan eller så.

Utläst: 11 februari 2020
Mitt betyg: 4/5
Köp på Adlibris eller Bokus