Stöld är en lågmäld berättelse om stora hemskheter. När Elsa är 9 år gammal ser hon hur hennes älskade kalv Nastégallu dödas av en tjuvjägare. Han ser henne där på rengärdet, flinar och drar ett pekfinger över halsen. Elsa berättar aldrig för någon vem hon sett utan bär med sig hemligheten in i vuxenlivet.

Ann-Helén Laestadius skildrar livet som modern same och allt hat som riktas mot dem från andra bybor. Hur de hånas, häcklas och hotas. Om renar som tjuvjagas men där brotten rubriceras som stöld och inte jaktbrott. Om poliser som ändå aldrig kommer fram i tid för att säkra några bevis eftersom de har för långt att åka, för många mil att täcka, och om hundratals anmälningar som läggs ner.

Det handlar om barn som redan i småskoleålder pucklar på varandra då de är så färgade av sina föräldrars ord och åsikter. Om vuxna samer som tar till flaskan eller tar livet av sig för att allt känns så hopplöst. Om att bli exotifierad och fotad som ett utställningsföremål. Om klimathotet som påverkar vardagen. Men det handlar också om kärleken till fjället, skogen och renarna. Om de vackra klarblå koltarna med alla fina band på och den klirrande riskun. Om familjeband, lojalitet och vänskap som håller för evigt.

Samtidigt finns där en hel del krav, outtalade regler och traditioner. Är du son i en renägande familj förväntas du ta över hjorden. Är du dotter kan du bli någons fru men förvänta dig inte att du kan rösta i samebyn. Är du fru är din lott att gå hemma och vänta på mannen som dyker upp emellanåt för att sen ge sig av till renarna igen. En ständig väntan och ensamhet. Elsa vill inget hellre än att få vara med renarna och hon sliter dubbelt så hårt för att visa sig värdig samtidigt som hon tar upp kampen med att få polisen att agera.

Det här är riktigt bra och en av sakerna jag uppskattar är hur repliker och ord på samiska vävs in i svenskan. Språket är lite distanserat och berättelsen sträcker sig över en längre tidsrymd då det är mycket som händer.  Ändå känner jag den stora värmen Elsa hyser gentemot sin áhkku och jag mår illa när jag serveras detaljer om renar som plågas. Det distanserade språket fyller också sin funktion då det finns så mycket som karaktärerna inte talar med varandra om utan alla bär sin egen sorg och sina tankar inom sig. Omslaget och formgivningen av boken är perfekta och stämmer så väl överens med innehållet.

Ann-Helén Laestadius har redan tilldelats Augustpriset för sin ungdomsbok Tio över ett. Jag har inte läst den, ännu, men kan tänka mig att hon med denna bok har chans på ännu ett Augustpris.

Titel: Stöld
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling
Sidantal: 440
Utgivningsår: 2020
Utläst: 31 januari 2021
Mitt betyg: 5/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.