Titel: Fågelhuset
Författare: Ester Roxberg
Förlag: X publishing
Sidantal: 220
Utgivningsår: 2013
Utläst: 20 mars 2013
Mitt betyg: 3/5
Jag blev helt enkelt nyfiken på den här boken då författarens debut Antiloper blivit så väl omtalad. Det var nog mer författaren än själva boken jag egentligen ville läsa.
Liv får en praktikplats på Kontoret – ett förlag i huvudstaden. Under ett par månader där så ser vi kulturvärlden genom hennes ögon och möter de personer hon möter. En av dem är Lou, IT-redaktören med de trubbiga gnissliga tänderna, som visar intresse för Liv.
Under hela läsningen av den här boken så visste jag nog inte riktigt vad jag tyckte om den och jag vet ännu inte. Jag både fascinerades och äcklades av Liv och de människor hon mötte. I synnerhet Lou, honom äcklades jag bara av och jag kan inte för allt i världen se varför Liv väljer honom och vilka märkliga beslut hon fattar på grund av honom. Det finns nog för den delen ingen karaktär i den här boken som är sympatisk utan alla är sådär mänskligt själviska och underliga.Det finns något i texten som hela tiden driver mig framåt och den är behaglig att läsa. Samtidigt är den alltför lätt och flyktig och just så där, kulturellt konstnärlig, så att jag känner att jag inte alltid fattar. Jag hänger inte med i svängarna. Emellan vissa av kapitlen finns små textsnuttar insprängda, både faktamässiga och prosa, och de flesta av dem greppar jag inte. Det kanske bara visar på min egen inkompetens eller är det så det ska vara? Slutbetyget är ändå att jag gillar, för det är fantastiska karaktärer som Ester Roxberg skapat, just för att de äcklar mig så. AnnaMaria Jansson skrev idag på Debutantbloggen att släppet av andraboken gör att debuten börjar sälja igen och ja, jag kommer absolut att läsa Antiloper nu.
Tack till X publishing för recensionsexemplar!