Titel: Hungerspelen
Författare: Suzanne Collins
Förlag: Månpocket
Sidantal: 304
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2008)
Utläst: 8 februari 2013
Mitt betyg: 3/5
Jahaja, så har även jag läst inledningen på denna trilogi. Ingen har väl kunnat undvika att höra talas om böckerna men jag har inte varit alltför het på dem. När så sambon köpt dem och läst dem så gjorde jag till sist slag i saken.
Vi befinner oss i en postapokalyptisk framtid i det forna USA i ett land som kallas Panem och består av 12 distrikt utöver huvudstaden. Efter ett revolutionsförsök från distriktsinvånarna hålls människorna i schack genom evenemanget kallat Hungerspelen. Varje år lottas en pojke och en flicka från varje distrikt fram för att delta i spelen och vinnare är den som överlever alla andra. Detta år är det dags för de 74:e Hungerspelen och i distrikt 12 lottas Primrose, 12 år, fram vilket leder till att hennes 16-åriga syster Katniss anmäler sig som frivillig och tar hennes plats.
Det är absolut en cool story i den här boken men det är något som fattas mig. Jag inser ju från början att Katniss kommer att ro hem det även om jag inte vet exakt vad som kommer att hända på vägen. Jag kan tycka att det är lite väl puttenuttigt emellanåt och det är fullt med cliffhangers vilka löser sig snabbt och enkelt i sista sekund à la actionfilm. Karaktärerna känns lite platta och stereotypa och jag får inget riktigt grepp om dem. Kanske får jag en bredare bild efter att ha läst hela serien?
Förmodligen ska jag bortse från detta och gräva djupare i aspekter som det horribla i om detta vore verklighet och skulle det kunna bli verklighet? Fast jag kommer aldrig till de moraliska dilemman utan jag köper historien rakt av utan att fundera över sådant. Efter att jag också sett filmen så blev jag lite mer nyfiken på vad det är som faktiskt händer i distrikten efter dessa spel men annars kände jag ingen brådska att plocka upp Fatta eld.
Bokdivisionen 
Hmmm, och jag som tyckte att första boken var bäst och att sista boken var rent överflödig!
Ja, det kan jag ju inte kommentera förrän jag läst de andra två!
Jag kände också så när jag läst bok ett. Men nu är jag halvvägs genom bok två och hoppas att jag inte ska bli besviken. För ärligt tycker jag att det hade räckt med bara en bok.
Fast ju mer jag tänker på det så är jag mer nyfiken på själva revolutionen (som jag gissar kommer) efteråt än just tävlingen. Men de kanske hade kunnat klämt ihop allt i en bok? Det känns lite som att det är förbjudet att skriva enstaka böcker numera, det ska helst vara trilogier.
Skall verkligen ta tag i att läsa Hungerspelen snart!
Ja, den är absolut läsvärd så gör det!