Titel: The Sense of an Ending
Författare: Julian Barnes
Förlag: Vintage Books
Sidantal: 150
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2011)
Utläst: 11 februari 2013
Mitt betyg: 4/5
Det här var januari månads bok till bokcirkeln Fika & bokprat. För att jobba på mitt mål att läsa fler böcker på engelska under året valde jag den på originalspråk. Efter att ha sett Piratförlagets lilla genomgång av vad alla olika bokformat och inbindningar egentligen innebär hade jag lärt mig att ”häftad” var av god kvalitet. Så då blev det helt sonika en häftad variant.
Vi möter en man som nu är pensionär men berättar om delar av sitt liv. Det tar avstamp i en engelsk pojkskola på 60-talet där den intelligente och tilldragande personligheten Adrian blir klasskamrat med Tony och hans gäng. Tony träffar också den labila, otillräkneliga Veronica och är tillsammans med henne ett tag. I andra halvan av boken får Tony ett arv på 500 pund från Veronicas mamma tillsammans med en bit av Adrians dagbok. Han förstår inte varför och börjar nysta i detta. Han har sina minnen men är de sanna? Vad är ett minne egentligen?
Det var ett tag nu sedan jag läste den här boken och den har inte levt kvar hos mig. När jag bläddrar i den, för att kunna skriva denna recension, så kommer dock många känslor tillbaka till mig. Det första jag insåg när jag läst ut den var att jag måste läsa om den för att se om jag förstår den bättre. Inte så att den var helt oförståelig men de här 150 sidorna är liksom fullspäckade. Skeenden varvas med minnen, tankar och betraktelser och det är framförallt alla de där invävda funderingarna som jag vill klippa ut och dissekera.
Does character develop over time? In novels, of course it does: otherwise there wouldn’t be much of a story. But in life? I sometimes wonder. Our attitudes and opinions change, we develop new habits and eccentricities; but that’s something different, more like decoration. Perhaps character resembles intelligence, except that character peaks a little later: between twenty and thirty, say. And after that, we’re just stuck with what we’ve got.We’re on our own. If so, that would explain a lot of lives, wouldn’t it? And also – if this isn’t too grand a word – our tragedy.
Ingenting är riktigt vad man tror i den här boken och en del saker utelämnas eller förklaras inte. Å andra sidan så torde just det vara en fullständig bild av en 60-årig människas minnen av hela sitt liv?
Slutligen då, hur blev då min häftade läsupplevelse? Nja, faktiskt så tyckte jag att boken var väldigt hård och eftersom jag inte är en bokryggsknäckare (som Books ABC!) så var det jobbigt att hålla isär sidorna och särskilt när jag försökte läsa i sängen och hålla boken med bara en hand. Så nästa gång blir det nog en billig pocket.
Bokdivisionen 
Hehehe. Tack för omnämnandet 😉
Även dålig reklam är som sagt bra reklam! 😉
Haha ja precis 🙂
Tack gör din text. Vi bokbubblade om den i veckan. Tänk att vi dessutom valde exakt samma citat i våra rec. Helt skumt!
Ja, jag såg att ni gjorde det men jag missade totalt att vi hade samma citat! Vad coolt! Boken är ju fylld av sådana där tankeväckande stycken och jag hade faktiskt inte markerat något utan fastnade för just detta när jag bläddrade i boken för att få ihop texten. Det var ingen lätt bok att skriva om.