Varför läste jag den?
Jag tror att jag köpte den här när jag var på en författarkväll med Piratförlaget. Jag har ju aldrig varit jätteförtjust i deckare men tyckte Kristina hade en sådan härlig personlighet att jag gärna vile läsa något av henne. Den här var mer åt skräck-thriller-hållet.

Vad handlar den om?
Om en ung kille som försvinner och sedan återvänder men utan vännerna som också försvann. Han minns ingenting men andra tror det. Också om ett par som flyttar in i en creepy prästgård.

Vad tyckte jag?
Jag tittade ju precis på Dublin Murders här från sjuksängen och insåg nu att både French första bok (som tv-serien bygger på) och den här handlar om tre personer som försvinner och endast en kommer åter. Men det finns säkert flera böcker med den ploten och den är ju onekligen bra. För det finns ett begynnande vansinne hos den som vet att den varit med om något men för allt i världen inte kan frammana det och likaså hos de anhöriga till de som aldrig kom tillbaka vilka såklart tror att det är återvändaren som är skurken.

Dessvärre minns jag väldigt lite, jag vet att jag sträckläste boken och tyckte mycket om den och att slutet var bra. Tror jag. Jag har någon känsla kvar från slutet som jag inte riktigt kan definiera. En av fördelarna med dåligt minne är ju att jag kan läsa om den och säkert inte minnas slutet förrän jag är där igen. En nackdel är att det vore trevligt att minnas det man läst eftersom det ändå finns så mycket annat att läsa. Jag kanske borde ge Ohlsson fler chanser? Hennes barnböcker har jag gillat. Men bara det är inte handlar om operaälskande kommissarier och involverar ett gottande i kvinnomord. Vad säger du som läst hennes deckare?

Utläst: 23 februari 2018
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format