Tisdagstips: Fyra bra kortromaner

Bland mina hyllvärmare har jag de senaste åren läst ett gäng kortromaner som stått där under en kortare eller längre tid. Gemensamt för dem alla var att de var riktigt  bra läsning. Språket blir speciellt i de här korta romanerna. Det är så mycket som sägs men med så få ord och det ger en särskild stämning till berättandet. Jag kan nog inte säga huruvida jag föredrar korta eller långa böcker generellt utan det finns många bra inom bägge varianterna. De längre böckerna lever man ju med ett längre tag så de växer nog ändå på en lite mer. Men idag tänkte jag tipsa om just fyra stycken äldre men fortfarande mycket läsvärda kortromaner:

  • Yarden av Kristian Lundberg
    En autofiktiv berättelse om Lundbergs egna erfarenheter. Det är självrannsakande och samhällskritiskt, beskrivande och inåtblickande. Och det är mycket ångest och många tankar som blandas med den faktiska gråa kylan och det eviga flyttandet av bilar nere i hamnen (=Yarden).
  • Feberflickan av Elisabeth Östnäs
    En psykologiskt och suggestivt krypande berättelse om Luna som ensam går omkring i huset där hennes far och den kvinna Luna kallar ”hon” ligger döda. Du tror att du vet vad som hänt men nästan ingenting är direkt uttalat och det ligger väldigt mycket under ytan.
  • Den drunknade av Therese Bohman
    En bok full av hetta, hemligheter och hemskheter. Om två systrar och en slusk till karl som tillhör den ena men också begär den andra. Vältecknade personporträtt och en fängslande intrig.
  • Of Mice and Men av John Steinbeck
    En bok som nästan är skriven som en pjäs om två udda vänner som hankar sig fram som lantarbetare. Den är fruktansvärt bra och ruskigt välskriven och det är mycket som händer och så många ämnen som berörs med allt från vänskap till rasism.

Feberflickan

I oktober 2012 blev jag fb-gillare nr 100 hos förlaget Columbi publishing och vann ett ex av den här boken. Jag ser att titeln ligger hos Modernista nu dock. Boken var väldigt hypad och omtalad när det begav sig men sen blev den stående i min bokhylla i ca åtta år så där som det lätt blir. 🙂 Men jag bestämde mig i början av december att jag baske mig skulle klara av målet att läsa 12 hyllvärmare i år så jag plockade ut en nätt hög med några av de tunnaste titlarna varav det här var en av dem.

Titeln Feberflickan syftar på huvudkaraktären Luna som ensam går omkring i huset där hennes far och den kvinna Luna kallar ”hon” ligger döda. Vi förstår vad hon gör men inte riktigt vad som hänt då vi liksom bara får fragment av händelserna genom hennes tankar och de är inte helt tydliga.

Boken är bara 127 sidor så jag kan inte säga mycket mer. Den beskrivs som en deckare men det tycker jag inte är helt rättvist även om där finns en del pusselbitar att foga samman. Men det här är mer psykologiskt och suggestivt krypande. Du tror att du vet vad som hänt men nästan ingenting är direkt uttalat och det ligger väldigt mycket under ytan. Berättelsen är skriven i presens och det skapar en betydande närvarokänsla för läsaren och det är som att du själv rör dig inne i huset och bland Lunas tankar. Jag älskade helt enkelt boken och det känns härligt att veta att Östnäs skrivit fler böcker efter den här för jag läser gärna mer av henne!

Utläst: 3 december 2020
Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Feberflickan

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Veckan har varit bra men jag har varit väldigt trött efter jobbet och lagt mig extra tidigt flera kvällar, trots att jag precis hade höstlov. Fyllt år har jag gjort också och då fick jag lite choklad och ett par böcker. Jag har aldrig varit någon storfirare av min födelsedag så coviden ändrade inte alltför mycket mer än att inga föräldrar kom och fikade.

Läsa har jag orkat göra litegrann och i fredags läste jag faktiskt i flera timmar och läste ut Hetta av Jane Harper. Annars har det blivit ett par kapitel i Feberflickan nästan varje kväll. Denna hyllvärmare som bott hos mig sedan 2012. Jag tycker om den och den är väldigt suggestiv och långsamt uppbyggd på ett bra sätt.

Jag blöder. Trasorna jag försökt stoppa blodet med är genomvåta och jag känner hur det går igenom och fläckar klänningen. Jag går uppför trappan för att byta om. En droppe blod faller på ett av trappstegen som jag ännu inte bonat, jag trampar på den med skospetsen men lyckas bara göra fläcken större. Jag torkar upp med klänningsfållen och fortsätter trappan upp.

Hett i hyllan: Feberflickan

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I oktober 2012 blev jag fb-gillare nr 100 hos förlaget och vann ett ex av Feberflickan av Elisabeth Östnäs. Den var en väldig snackis på bloggarna när det begav sig och folk verkade gilla den så jag blev glad att jag fick tag i ett ex. Nätbokhandlarna beskriver den som en skräckroman i den gamla andan och jag gillar ju skräck så det låter bra. Det här var Östnäs debut och efter den verkar hon ha skrivit en historisk trilogi för ungdomar och bidragit med en novell till en skräcknovellsantologi vid namn 13 svarta sagor från Swedish Zombie (vilken jag möjligtvis har en e-utgåva av).

Nu alldeles i dagarna har hon också skrivit den tionde delen i en serie som heter Släkten vilken ges ut av Historiska Media där olika författare skrivit varsin del i en släktsaga som sträcker sig från vikingatiden och fram till i dag. Jag har inte läst någon utav dem men har läst om projektet och är intresserad. Ju äldre jag blivit desto mer intresserad av historia har jag blivit (vilket verkar vara ett vanligt och förmodligen högst naturligt fenomen) och precis som att man inser att det finns fler böcker i världen än man kommer hinna läsa innan man dör så känner jag att det finns fler historiska händelser och personer som skett i världen än som jag kommer hinna lära mig om innan jag dör. Men man får plocka några korn här och där. och försöka greppa det man mäktar med helt enkelt!