Ormen i Essex

Ormen i Essex har jag varit nyfiken på ända sen den kom ut. Det kändes som att den hade allt jag gillade och dessutom ett läckert omslag.

Vi befinner oss i slutet av 1800-talet och den unga änkan Cora lämnar London sedan hennes vedervärdiga make gått bort för tidigt. Hon är äntligen fri och beger sig till landsbygden i Essex för att leta efter fossil och förhoppningsvis upptäcka ett sjöodjur som påstås härja i trakten. Hon lär känna bygdens präst William och tillsammans utforskar de bygden medan de lär känna varandra och bygger upp en djup men annorlunda vänskap.

Förutom Cora och William finns där många andra personer, hennes socialistiska hushållerska och dennes förmögne beundrare, en sällsynt vacker och sjuklig prästhustru samt en svartmuskig ful men skicklig läkare som är förtjust i Cora. Alla de här karaktärerna i boken känns lite platta. De hade passat i en filmatisering, ni vet ett brittiskt kostymdrama med förtjusande flickor. Eller, visst är doktorn känslosam så det förslår men jag vet inte, de når inte fram till mig. Dessutom känns det som historien går på tomgång ett tag i mitten och jag ökar på tempot i läsningen för att kunna bli klar och pricka av en hyllvärmare.

Cora är egentligen en spännande karaktär som trots att hon är rik gillar att flänga runt i skogen i herrkläder och studera vetenskapliga fenomen. Hon är normbrytande precis som Alma i Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter men Alma gör det bättre. Jag älskar också tidsepoken som boken utspelar sig i och boken tar upp viktiga samhällsfenomen som dåtidens förväntningar på kvinnors beteende och de fattiga arbetarklasskvarterern i London. Dessutom kryddat med lite mystik! Men boken hittar aldrig fram till mitt hjärta och jag bryr mig inte riktigt om hur det ska gå för någon tyvärr. Det här är en bok som inte kommer att få bo kvar hos mig utan istället förpassas till ett bokbytarskåp.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 28 november 2021
Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: Ormen i Essex

Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har haft ganska fullt upp med livet ni vet och gör nu ett försök att börja hitta tillbaka till mina rutiner. Läsningen går rätt trögt även om jag har läst ett par lättsmälta favoritförfattare på sistone. Jag måste försöka bringa lite ordning i vad jag läst och jag har helt tappat kollen på den senaste bokutgivningen. Men det ska nog gå bra ändå.

Alla mina böcker befinner sig i pappkassar just nu och jag rotade bland dem häromdagen för att försöka hitta något läsbart. Jag fann inte det jag helst ville ha men plockade upp Ormen i Essex och tänkte ge den ett försök. Det var ett par år sedan den kom och jag var nyfiken på den då men har sedan dess hört både bu och bä. Jag har bara läst typ första kapitlet och smakbiten kommer därifrån.

”Jag menar: ta jasmin till exempel.” Doktor Luke Garrett svepte undan papper från skrivbordet som om han förväntade sig att se vita knoppar slå ut i blom under dem; istället hittade han en tobakspung och började rulla en cigarett. ”Doften är så söt att den är både njutbar och motbjudande: folk ryggar tillbaka och går närmare, ryggar tillbaka och går närmare; de vet inte om de ska äcklas eller förföras. Om vi ändå kunde inse att smärta och njutning inte är motsatser utan sidor av samma mynt utan, skulle vi äntligen förstå…” Han tappade tråden och försökte få fatt i den igen.

Hett i hyllan: Ormen i Essex

hettihyllanBokdivisionen hakar på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare!

I juni 2019 så jobbade jag på en skola där man som sommarpresent alltid fick välja en pocketbok vilket ju var en trevlig tradition! Jag plockade på mig Ormen i Essex eftersom jag varit nyfiken på den sedan den kom.

Det är en historisk roman som utspelar sig i slutet av 1800-talet och det är något visst med den epoken tycker jag. Liksom sista rycket av den gamla tiden innan det moderna samhället satt fart. Boken handlar om Cora som blivit änka och då lämnar det societetsliv i London som ändå aldrig passade henne och istället flyttar ut på landet. Där väntar både ett möjligt odjur och spirande romantik. Så, 1800-tal, England, magi och lite romantik. Låter väl trevligt va?