Varför läste jag den?
En bit in på semestern när jag läst alla mina måste-böcker (for now) så belönade jag mig själv med att återvända till Ruths värld. Jag har ju läst en varje sommar de senaste tre åren och tyckte kanske det var en bra plan men nu ville jag bara läsa mer och mer och mer. Det var som att sjunka ner i en skön tv-serie och man bara: ett avsnitt till hela tiden… När jag kom till bok nr 10 så fanns inte den som e-bok på bibblan vilket stoppade mig tillfälligt. Även om jag gillar Ruth-böckerna så finns det kanske inte så supermycket att säga om dem så jag tänkte göra ett par måndagsmikro-recensionerna av dem.

Vad handlar den om?
I fjärde boken så hittar Ruth en museiintendent död i samband med att hon är där för att deltaga vid öppnandet av en medeltida kista.Nelson och gänget har samtidigt problem med att det finns mycket knark i omlopp och försöker också utreda det. Nelson blir svårt sjuk under bokens gång och Judy får ta ganska stor plats och vara tf kommissarie under tiden. Ruth får en granne också!

Vad tyckte jag?
Jag gillar Judy och det var kul att läsa mer om henne. Det fanns hästar med i boken och den etiska frågan om ridning snuddas faktiskt vid som hastigast. Vissa saker gick kanske att gissa lite väl snabbt och några saker är väldigt flummiga, men hey, är Cathbad med så är han. Det enda som är tråkigt i serien hittills är när Ruth klagar över sin vikt och jag minns inte om det var i den här som vi t.o.m. får veta hur mycket hon väger. So what?

Utläst: 26 juni 2020
Mitt betyg: 4/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut mina släpande recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format