Kajakbyggerskan

Min favorithobby när jag är trött men lässugen är att leta fram lättlästa böcker på stadsbibliotekets hemsida. Av någon anledning orkar jag aldrig läsa det jag har i hyllan men att ladda hem något går bra. Eller har jag bara mer tunglästa böcker i hyllan? Jag tror inte det men det finns där inga feelgood och bara några enstaka deckare i alla fall.

Så kom det sig att jag lånade Kajakbyggerskan. Jag hade sneglat på den och varit nära att tacka ja till den som rec.ex. men sen har jag ändå bestämt mig för att undvika rec.ex. så att jag inte lägger onödig press på läsningen nu när jag så ofta är trött. Så det var en glad överraskning att redan finna den bland utgivna e-böcker.

Kajakbyggerskan handlar om Mia som nyligen blivit dumpad och under sin påföljande sjukskrivning bestämmer sig för att bygga en kajak. Hon har inte byggt något i trä sedan skoltidens träslöjd men till sin hjälp har hon australiensaren Jim som coachar henne via mejl och så får hon hyra en plats i tyste Lennarts verkstad. Långsamt vänds hennes liv mot det ljusare och mejlen mellan henne och Jim blir allt förtroligare.

Den här boken beskrivs som en feelgood men jag vet inte riktigt. Jag kände mig väldigt låg den helgen jag läste den och inser att det kanske faktiskt beror på Mias dåliga mående och hur jag sögs in i det. Så för det förtjänar Cullemark en eloge, att hon beskrivit det så verkligt menar jag. Mia träffar många intressanta människor genom boken och det sker en del rätt osannolika händelser. Tillsammans med en alkoholiserad granne får hon turas om att passa hunden åt en gammal dam som plötsligt faller ihop utanför Mias fönster och de är liksom två lika trasiga själar båda två. Lennart är en riktigt butter och tystlåten typ men så småningom öppnar han upp sig och deras relation blir riktigt fin och varm.

Boken är kanske aningen långsam eller om det beror på just att det är så väldigt mycket svärta i den. Det finns nog ingen karaktär som mår riktigt bra men å andra sidan så är det ju livet i ett nötskal. Omslaget är väldigt vackert och ger mig ett paddelsug men till skillnad från Mia så paddlar jag endast sommartid!

Utläst: 5 september 2020
Mitt betyg: 3/5

En smakebit på søndag: Kajakbyggerskan

en smakebit

De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

En kombinerad sjuk- och arbetsvecka blev det och jag kände mig faktiskt rätt trött under helgen och har inte fått mycket gjort. Hoppas på att nästa helg blir mer energifylld. Läsa orkade jag, men bara något enkelt, så jag lånade Kajakbyggerskan på biblioteket. Jag blev förvånad att den redan kommit som e-bok men Hoi förlag är kanske lika snabba som Natur och kultur med sådant.

Jag paddlar själv kajak men ytterst sällan och i en uppblåsbar sådan. Det kan låta som något i stil med enhörningsbadringar eller så men det är faktiskt riktigt bra grejer som är stabila, lättpaddlade och så lätta att förvara. Bara att packa ihop och lägga under trappen!

Kajakbyggerskan handlar om Mia som nyligen blivit dumpad och under sin påföljande sjukskrivning bestämmer sig för att bygga en kajak. Hon har inte byggt något i trä sedan skoltidens träslöjd men till sin hjälp har hon australiensaren Jim som coachar henne via mejl och så får hon hyra en plats i tyste Lennarts verkstad. Smakbiten kommer från prologen.

Jag ska bygga en kajak, en Sea Rider, som jag ska duka och bestryka med linolja i den färg jag själv väljer. Något muntrare än brunt har jag svårt att föreställa mig att det blir. Jag är alltså en blivande båtbyggare; inte för att jag är någon genuin friluftsmänniska eller ett dugg intresserad av hantverk ens i vuxen ålder. Orsaken är en helt annan. Jag ska bygga en kajak för att jag under tiden bildligt talat ska hålla mig ovanför vattenytan, det är i alla fall min förhoppning. Om farkosten när den väl blir klar besitter flytkraft är däremot av underordnad betydelse. Det är bara två personer som vet om mitt projekt och jag känner ingen av dem.