Medea

När vi läste om antiken på kursen så skulle vi såklart läsa grekisk dramatik och då läste vi tragedin Medea. Jag köpte Världsdramatik 1 – Den klassiska traditionen vilken innehöll två av pjäserna vi skulle läsa så jag har inte läst specifikt den utgåva omslagsbilden visar.

Medea från Kolchis gifter sig med Jason från Korinth och följer med honom till  hans hem-ö. Väl där överger han henne för att istället gifta sig med den korintiske prinsessan. Medea straffar Jason genom att först mörda prinsessan och därefter sina egna barn vilka alltså har Jason som pappa. Pjäsen bygger på en snarlik antik myt om Medea där det dock är korintierna och inte hon själv som dödar barnen.

Sedan Euripides har Medea fått gestalta den galna kvinnan men försök att sätta dig in i hennes situation: Hon är från Kolchis men bosätter sig i Korint med Jason. Här blir hon hustru och mor och är utlämnad till sin man och hans nycker. Hon har ingen annan familj. Därefter lämnas hon av Jason då han gifter sig med en annan yngre kvinna. Jason och Medeas barn är inte fullvärdiga medborgare eftersom Medea är invandrare. Genom att mörda sina barn angriper hon Jasons ställning som man. Hon hämnas inte honom utan systemet. Det kan ses som galet men hon gör det rationellt av hederskäl vilka bottnar i svartsjuka. 

Medea har också blivit en feministisk frontfigur och en skräck för männen: Hon är som en representant för det grekiska gudaidealet och talar och beter sig som en man men eftersom hon är kvinna blir det skevt. Hon försvarar sin egen heder, det gjorde männen åt kvinnorna. Hon är bra på att manipulera andra och söker stöd hos de korintiska kvinnorna genom att få dem att anse att hon är en av dem. Men detta gör hon också för att hon förstår att det finns en obalans mellan män och kvinnor vilken hon motsätter sig. När hon påtalar dessa orättvisor för kvinnorna så utvisas (tystas) hon av kungen. Jason fattar inte att hon förlorar allt när han drar utan tror bara att hon är arg för att hon inte får ligga med honom mer.

Medea är en symbol för all den ilska och smärta kvinnor åsamkats av män genom tiderna och hennes handlingar är helt enkelt en symbol för att all den ilskan släpps lös. Pjäsen är väldigt kort och snabbläst och rekommenderas absolut!

Förlag: Studentlitteratur
Utläst: 30 mars 2024
Mitt betyg: 4/5

Hamlet

Under sista delen av vårens kurs var vi framme vid Shakespeare och vi skulle läsa två av hans pjäser: En midsommarnattsdröm och Hamlet. Jag lånade fina böcker på biblioteket vilka innehöll fyra pjäser vardera men jag läste aldrig övriga. Men det är därför jag valt det omslag jag har till recensionen trots att jag bara läst en pjäs.

Hamlet är inspirerad av äldre berättelser och i Shakespeares version befinner vi oss på ett slott i Helsingör där Hamlet av en vålnad får veta att hans styvfar/farbror Claudius är den som mördat Hamlets egen far. Dessutom har han efter det gift sig med Hamlets mor. Vi har Ofelia som är kär i Hamlet men förbjuds att träffa honom och så har vi några kompisar till Hamlet och en norsk prins.

Precis som i En midsommarnattsdröm har vi en pjäs i pjäsen och här är det en skådespelartrupp som Hamlet ber att få vara lite manusförfattare åt. Han lägger till en bit om att det är kungens bror som mördat kungen för att kunna studera sin farbror när pjäsen spelas upp. Hamlet låtsas vara lite galen under den här tiden för att lättare kunna spionera och så har vi Ofelia som blir galen på riktigt när hon inte får vara med Hamlet.

Well, det händer såklart lite mer saker och eftersom det är en tragedi så slutar det inte lyckligt. Jag tyckte att det var lite överdrivet av Ofelia att gå och ta livet av sig men vi har en psykolog som går på kursen som forskar just kring suicida ungdomar och förloppet kan tydligen eskalera riktigt fort. Desto roligare var en artikel som berättade om just den här scenen när skådespelarna avslöjar att det är kungens bror som mördat kungen. I den beskrevs hur folk samtidigt ville titta på Claudius för att se hans reaktion och på Hamlet för att se hans reaktion när han ser Claudius reaktion. Han var ju inte helt övertygad om att vålnaden talade sanning och det här blev som ett test.

Exakt sådan små detaljer hade jag aldrig i livet funderat över utan att ha läst andra människors smarta reflektioner kring Hamlet så ännu en gång är jag glad att jag läser den här kursen och får lite hjälp i att tolka och förstå den gamla litteraturen. Hamlet är tydligen den mest spelade pjäsen i världen och visst är den spännande, underhållande och fiffigt konstruerad så det kan den väl få vara. P.S. Det finns tydligen också en mängd (konspirations?)teorier om huruvida Wille överhuvudtaget skrev alla de här pjäserna men den diskussionen kan vi ta en annan gång!

Förlag: Norstedts
Utläst: 5 maj 2024
Mitt betyg: 4/5

En midsommarnattsdröm

Under sista delen av vårens kurs var vi framme vid Shakespeare och vi skulle läsa två av hans pjäser: En midsommarnattsdröm och Hamlet. Jag lånade fina böcker på biblioteket vilka innehöll fyra pjäser vardera men jag läste aldrig övriga. Men det är därför jag valt det omslag jag har till recensionen trots att jag bara läst en pjäs.

En midsommarnattsdröm handlar om en faslig massa karaktärer. VI har Teseus som ska gifta sig med Hippolyta. Där är en kärlekskvadrat med Lysander och Demetrius som är kära i Helena, Helena i sin tur är kär i Demetrius medan Hermia är kär i Lysander. I skogen bråkar älvkungaparet Oberon och Titania med varandra och så är det ett gäng hantverkare som repeterar en pjäs vilken ska bli underhållning på det förstnämnda bröllopet. Hängde du med?

Ovanpå allt detta har vi också Puck, en gycklarälva som ställer till förväxlingar både med flit och av. Fel karaktärer blir kära i fel karaktärer under hela pjäsen men eftersom det är en komedi så ordnar allt upp sig på slutet. Kärlek och humor är centrala i pjäsen, alla utom hantverkargänget pratar i fina versmått och ibland på rim och det mesta är hyfsat lättläst om du bara håller lite koll på vem som är vem (förutom alla ovanstående förekommer också ett gäng älvor och några få människor till).

Folket gillade tydligen Shakespeare för att han blandade stilar hej vilt och här blandar han just karaktärer ur antikens mytologi med mer brittiska folktro-figurer. Både fattiga och rika skulle bli nöjda och känna igen sig. Den kända versraden ”Though she be but little she is fierce” kommer från just denna pjäs och är något Helena säger om sin väninna Hermia. Det är kul att ha läst pjäsen och den är bra även om komedier nog inte är min favoritgenre tyvärr.

Förlag: Norstedts
Utläst: 5 maj 2024
Mitt betyg: 4/5

Huset mittemot

I januari 2015 vann jag en tävling hos Lotten där vinsten var Innan jag brinner men hon slängde även ner Huset mittemot av Alex Haridi. Det tog sin lilla tid men nu fick jag till sist läst denna spännande ungdomsbok.

Joel är 13 år och bor i det hus som hans mamma bott i sedan hon var liten. Nu är det Joel, hans jobbiga syrra och deras mamma som bor där. Pappa har inte funnits med i bilden på evigheter. Mittemot Joels hus ligger Ödehuset. Ett till synes öde hus där en ung pojke, Jonathan, tog livet av sig när Joels mamma var liten. Sedan dess har det blivit en utmaning bland ungdomarna att knacka på i huset vilket Joel gjorde en gång som liten och hans mamma blev jättearg.

Under en blöt festkväll när Joel blir full så bryter han och några kompisar sig in i Ödehuset. När Joel vaknar ligger han i Jonathans säng och dennes nystrukna kläder ligger på skrivbordet. Joel tar på sig kläderna och går hem och allt eftersom dagarna går blir han mer och mer besatt och insyltad i pojken och huset och gränsen mellan Joel och Jonathan börjar suddas ut. Är huset verkligen obebott och vem är det annars som bor där?

Förutom att jag blev överraskad av 13-åringarnas friska alkoholintag i den här boken (jag trodde ungdomar drack mindre och mer sällan numera) och vissa lite daterade uttryck så blev jag positivt överraskad av hur spännande den är. Du svävar i ovisshet om det är en spänningsroman eller en spökhistoria och det finns många kopplingar att fundera kring. Det är verkligen en härlig mystisk stämning genom boken.

Dessutom finns det en hel del vardagsrealism och verkliga problem, som Joels syster och hennes ätstörningar eller Joels kompis Kalle som mest är jobbig och töntig och deras relation sätts hårt på prov. Och såklart avhandlas ungdomens viktigaste fråga – den om att finna sin plats i livet. Alex Haridi är tydligen manusförfattare och visst hade den här boken blivit en spännande tv-serie!

Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 3 mars 2023
Mitt betyg: 4/5

Agaat

Min ena bokcirkelkompis valde Agaat som bokcirkelbok nu under våren. Jag hade absolut länge velat läsa den men var samtidigt lite skeptisk då det är en rejäl tegelsten och jag hade mycket annat att läsa. Det blev så att vi hade två träffar kring boken, en där vi kommit ca halvvägs och en där de andra läst ut den. Men jag läste faktiskt ut det sista sen någon dag därefter då jag gjorde ett ryck.

Agaat handlar om den vita Milla som har en gård i Sydafrika och hennes svarta hembiträde/barnflicka/dottersubstitut/vårdare Agaat. Ja, hon är allt det och mycket därtill. Vi börjar i nutid som är 1996 där Milla ligger förlamad i ALS och Agaat tar hand om henne eller plågar henne, lite beroende på. Inte plågar så att hon gör henne direkt illa men ibland är hon fysiskt hårdhänt eller underlåter att ge Milla sådant hon vet att hon vill ha. Samtidigt varvas nutiden med dåtidens berättelse om hur Milla möter sin man och flyttar till sin mors gård samt hur Agaat plötsligt finns där på gården och vilka roller hon får ha. Som ett tredje spår får vi höra Millas dagböcker och som ett fjärde spår tar vi del av Millas alltmer förvirrade och osammanhängande tankar.

Det här är utan tvekan en makalös roman och en utmärkt bokcirkelbok (förutom längden). Det är nog den bok vi pratat allra mest om under våra 10 år tillsammans. Dels är det oerhört intressant med all historia och samhällsutvecklingen i Sydafrika och Milla går emot det rådande apartheidsystemet när hon tar med sig Agaat som om hon vore en dotter på olika saker. Vilket gör hennes man Jak vansinnig. Dels är det en fruktansvärd skildring av hur det är att ligga döende i en sjukdom som förlamar dig och just det är väl ett av de värsta sätten många av oss kan tänka oss att dö på.

Sen är det alla de här osympatiska karaktärerna och såriga relationerna. För det finns ingen i den här boken som är genuint trevlig och snäll. Milla är ibland snäll mot Agaat men hon behandlar henne också fruktansvärt. Hon är ömsom docka, ömsom slav. Agaat är inte heller genomsympatisk även om hon har den underordnades roll och man kan förstå varför hon agerar som hon gör. Hon har utvecklat något slags beroende till Milla och har väl egentligen inget bättre ställe att åka till. Hon åtnjuter fler fördelar och privilegier än gårdens övriga svarta vilket hon inte skulle få hos någon annan. Millas man Jak är ett riktigt svin men Milla är också väldigt elak mot honom många gånger. När de äntligen får en son, Jakkie, så är föräldrarna inte överens i sin syn på uppfostran och han finner en fristad hos den ca 10 år äldre Agaat som blir en slags extramamma/storasyster.

Det finns så mycket i den här boken och jag kan inte ta upp allt nu men jag kan som sagt verkligen rekommendera den som bokcirkelbok. För du behöver prata med någon om det du läser. Vissa scener är så konstiga och vidriga att du knappt står ut. Jag lyssnade på Marlene när hon pratade om sin debut Triomf som gavs ut först efter Agaat här i Sverige och jag vet inte om den är lika bra men borde undersöka saken.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 27 april 2024
Mitt betyg: 5/5

Kejsarn av Portugallien

För något år sedan fick jag en snilleblixt att läsa allt av Selma Lagerlöf. Sen tvingade jag mig igenom Gösta Berlings saga och kom därefter av mig. Sådan tur då att vi i våras skulle läsa Kejsarn av Portugallien som kurslitteratur. Jag läste den och älskade den och nu är jag redo att försöka mig på mer Selma igen! (Dessutom är de här blommiga omslagen så vackra att man dör!)

Den fattige Jan Andersson i Skrolycka vill inte ha något barn och förstår inte vad de ska vara bra för. Tills den dag hans lilla Klara Gulla föds och han tar henne i famnen och hans hjärta börjar slå på ett alldeles nytt och annorlunda sätt. Klara Gulla hade gett honom livsglädje och från den dagen var hon den finaste i världen och han var den allra stoltaste fadern.

Men så kommer en dag när Klara Gulla far till Stockholm. Hon säger att det är för att hjälpa fadern att tjäna in pengar då han plötsligt måste betala dyrt för den stuga han fått bo i under så många år. Men Jan förstår till sitt hjärtas sorg att Klara Gulla vill ut i världen och bort från sina föräldrar. Det ryktas om hur Klara Gulla tjänar sin pengar i storstaden men Jan vill inte höra på det örat. Efter ett tag så finns inte Jan längre, nu är han Kejsarn från Portugallien, stolt fader till kejsarinnan.

Så fint Selma tecknar både den oändliga kärleken och depressionen som leder in i galenskapen i den här lilla romanen. Naturen är ständigt närvarande och deltar i berättelsen och det finns en rad olika intressanta bikaraktärer. Som Stoll-Ingeborg som bekräftar Jan i hans galenskap medan han i sin tur göder hennes. Eller den hyvens Erik i Falla och hans lika ohyvens skitstövel till svärson. Folket i bygden skrattar åt Jan och hans tossigheter men Jan själv förstår ingenting av detta där han paraderar runt som kejsare och bjuder in sig själv till högsätet.

Det var en bra bok att prata om i skolan (rekommenderas till bokcirklar) och både språket, stämningen och handlingen inbjuder till diskussion. Jag kan faktiskt tänka mig att läsa om den här pärlan någon gång och det är skönt att jag som sagt återfått lusten för mer Selma.

Förlag: Bonnier Pocket
Utläst: 29 februari 2023
Mitt betyg: 4/5

Virgin Suicides

När jag har mycket att göra tenderar jag att ta på mig ännu mer. Jag tror inte att det är världsunikt för mig utan bara något märkligt sätt som människan fungerar på. Så tidigt i våras när jag hade fullt upp med studier och annat fick jag en impuls och tackade ja till en buddy read för Virgin Suicides på Storygraph vilket jag inte ens hade men skaffade. Storygraph är typ som Goodreads men mer pk. Jag såg filmen som ung och har lyssnat på soundtracket med Air tusentals gånger men som tur är had jag dåligt minne och mindes inte vad som var grejen med flickorna Lisbon.

De är i alla fall fem unga tonårssystrar som hålles hårt av framförallt sin mamma och pappan har nog inte alltför mycket att säga till om. Den yngste systern försöker ta livet av sig vilket leder till att systrarna hålles ännu hårdare och allt blir en negativ spiral med psykisk ohälsa, experimenterande och inom kort mynnar det ut i att alla tar livet av sig. Detta är ingen spoiler utan berättas i inledningen.

Vi lär känna systrarna genom ögonen på det kollektiv av pojkar som betraktar dem och systrarna i sig är också ganska mycket som ett kollektiv. Boken beskrivs av förlaget som ”förförisk och makaber” men ärligt talat tycker jag att de här pojkarna är rätt creepy och att de mer eller mindre stalkar systrarna. Visst, de får bara vid något enstaka tillfälle komma nära dem så jag fattar att systrarna liksom ses som några ouppnåeliga fantasier. Inte så att de nödvändigtvis är supervackra allihop men de är förbjudna och det är väl det som lockar.

Jag hade nog lite höga förhoppningar på den här boken och jag blev besviken. Inledningsvis känns det lite drömskt och som att pojkarna har någon slags mystisk fascination som sen övergår till ett mer creepy betraktande. Vi kommer aldrig heller riktigt nära flickorna eftersom att de mest ses genom den manliga blicken. Det känns som en högst manlig fantasi att en av dem blir sexbesatt och tar upp olika män på taket och ligger med vilket några pojkar kan se men föräldrarna aldrig märker.

Jag inledde med att säga att jag efter 20 år inte mindes vad som var grejen med systrarna, d.v.s. anledningen till att de tog livet av sig, och jag hade några hemska minnesbilder från filmen trodde jag men de visade sig inte stämma. Antingen kom de från en annan film eller så var filmen tillspetsad. Själva anledningen är liksom mer diffus, eller kanske inte, och för dig som är nyfiken så går den att googla sig fram till.

Förlag: Modernista
Utläst: 4 mars 2024
Mitt betyg: 3/5

Med bergens andetag

I mars fick jag chansen att läsa Med bergens andetag via Kollektivet – en bokcirkel. Tyvärr hann jag inte läsa ut den i tid vilket jag nog borde förstått p.g.a. studierna men jag var så himla sugen på det. Jag försökte gottgöra detta nu i efterhand genom att ge bort den tillsammans med Utanför revet. Tanken med Kollektivet – en bokcirkel är att man inte ska behålla böckerna utan skicka dem vidare.

I den här boken möter vi inledningsvis två parallella historier. Det är Nick, fotografen från New York som inte producerat något vettigt på alltför länge nu och som lämnade sina hemtrakter och sin familj efter ett stort svek. Där är också Ellie, en äldre kvinna med viss intellektuell funktionsnedsättning som tvingas lämna det hem hon tyckt så mycket om och snart befinner sig ute i vildmarken. Så småningom korsas deras vägar i Nicks hemtrakter i Appalacherna och de kommer att bli betydelsefulla för varandra.

Det finns mycket att förfäras över i den här boken. Skildringarna av Ellie och hennes kamp, hur människor nonchalerar henne, klasskillnaderna, hemlöshet och vilka det drabbar, djurmisshandel. Nicks problem är på ett lite annat plan, han lider av kreativ kramp vilket förvisso är ett stort problem för den som jobbar inom kultur med att skapa men det är ändå lite att ses som ett lyxproblem. Han kan ju söka ett annat jobb. För att väga upp så har han det extremt svårt med relationer, både med sin familj och med sin fru.

Det finns såklart fina saker också som relationen som byggs upp mellan Nick och Ellie, kärleken till djuren och de härliga miljöbeskrivningarna. Språket är vackert och det skiftar snyggt mellan kapitlen då vi har första persons-perspektiv från både Nicks och Ellies håll. Möjligen tycker jag att Ellies upplevelser ibland tänjer på gränsen till det orealistiska, men människor kanske orkar mer än vad jag förstår trots så lite mat under så lång tid? Hur som helst är det definitivt en bok att rekommendera och Therese Widenfjord är en författare att hålla ögonen på!

Förlag: Romanus & Selling
Utläst: 27 mars 2024
Mitt betyg: 4/5

Utanför revet

Utanför revet har legat på min läslista sen den kom och jag lyckades få tag i ett ex via Kollektivet – en bokcirkel. Jag går igång på Skottland och karga öar så jag var extremt taggad på boken.

Claire, hennes man Paul och tre små barn bor egentligen i London men Paul är forskare och p.g.a. hans arbete hyr de nu tillfälligt ett hus på ön Isle of Mull på Skottlands västkust. Claire är föräldraledig och ägnar dagarna åt att vandra med bebisen i bärselen eller simma nere i den ”pool” som bildats i havet tack vare revet. På gården där de bor finns också får och ibland kommer Niall ut och jobbar med dem. Han är ca 10 år yngre än Claire och de börjar umgås som vänner men han växer liksom på henne och hon kan inte sluta tänka på honom.

Jag fullkomligen slukade den här boken och älskade allt! Det är en lågmäld vardaglig berättarton där vi följer Claire i hennes vardagliga göromål, små utflykter runt ön och samvaro med familjen. Samtidigt introduceras vi för tunga ämnen som Claires hjärtproblem, hennes problematiska relation med sin lillebror och så ovanpå allt detta kommer den spirande attraktionen till Niall.

Det är något trollbindande lockande med otrohetsfantasier och som läsare vill du att Claire ska få ihop det med Niall samtidigt som du tycker det är så dumt av henne då hon lever i en till synes toppenrelation med Paul. Veronika Malmgren berättar om det här på ett ovanligt och mycket snyggt sätt och jag vet inte om jag är nöjd eller besviken eller både och när boken är slut.

Det enda som stör mig är att Claire och hennes man har en barnflicka vilket dock förklaras med att Pauls föräldrar bor i Portugal och de vill kompensera för sitt bristande farförälder-engagemang genom att betala för barnflickan. Utan henne i berättelsen hade dock Claire varit mycket mer bunden och utan småbarn hade hennes fantasier inte varit samma ”problem”.

Det här är nog årets favorit än så länge och jag måste definitivt undersöka Malmgrens tidigare utgivna titlar. Nu sörjer jag att det är en Kollektivet-bok så att jag måste lämna den vidare för jag hade gärna behållit denna hemma i hyllan!

Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 8 juni 2024
Mitt betyg: 5/5

Binas historia

Nyligen fick jag ärva den här boken av sambon och sen föreslog han också att jag skulle inleda min sommarläsning med den när jag hade svårt att välja. Det kändes lagom enkelt att dels slippa välja själv, dels läsa något hyfsat bekant så jag körde på det.

Jag har läst del 2-4 tidigare så jag avslutade lite bakvänt med att läsa första delen. Det spelar såklart ingen direkt roll i den här serien. det är vissa personer som dyker upp i några av böckerna men det går bra att börja med vilken som. I den här delen är det tre spår: ett i dåtid med William, en engelsk sexbarnsfar och biolog som satsar på innovativa bikupor, ett i hyfsad nutid om amerikanske George som är biodlare i en svår tid och så framtidsspåret med Tao i Kina där bina försvunnit och människor arbetar med att handpollinera.

Jag var nog lite färgad av att jag inte var jätteförtjust i sista delen, Drömmen om ett träd, för jag kom på mig själv då och då med att tänka att jag nog inte gillade boken. Fast jag gjorde ändå det. Ja, den skulle kunna vara lite kortare och rappare emellanåt men Lunde har ännu inte börjat med de här övertydliga läroboksinslagen som kommer i senare delar.

Eftersom det är fjärde boken i serien jag läser så slås jag inte heller lika hårt av det skrämmande potentiella framtidsscenariot, jag har läskigt nog blivit lite avtrubbad helt enkelt. Däremot så brukar jag alltid fatta mest tycke för ett av spåren, här var det inget som drog direkt mer än de andra utan de var ganska jämna. Jag fick liksom aldrig den där känslan av att längta tillbaka till ett av spåren som jag haft i både Blå och Przewalskis häst.

Man kan tänka att det är delvis science fiction Maja Lunde skriver men senast häromdagen läste jag om hur befolkningen i Europa minskar (även om vi ännu inte haft den stora Kollapsen) och att bina är hotade har vi väl vetat ett tag redan. Det är sjukt hur människan förstör för sig själv och hur hela mänskligheten agerar så kortsiktigt jämt. Å andra sidan skiljer vi inte oss från övriga djur där gissar jag. Eller finns det t.ex. ekorrar som pensionssparar nötter? De allra flesta är nog fokuserade på att överleva en dag/månad/något år framöver. Min favorit i serien är nog Przewalskis häst men så är jag också lite mer intresserad av hästar än bin.

Förlag: Natur & Kultur
Utläst: 8 juni 2024
Mitt betyg: 4/5