
2021 blev ett lite ojämnt bloggår där jag både hade månader med inlägg varje dag och månader med noll eller ett fåtal inlägg. Även om jag tycker bloggen är viktig å går blogglusten i perioder och det skiftar mellan att jag nästintill tycker det är menlöst till att jag är manisk och skriver hur mycket som helst. Men det känns bra för mig att ha det så och jag låter lusten styra. Jag vet efter så många år att jag tycker bloggen är viktig och att jag vill ha den kvar och jag vet också att det är ok om den är lite vilande emellanåt.
Jag har inga utmaningar som att blogga varje dag eller så. Jag tror inte att det sitter någon där ute och följer min blogg som besatt och som sliter sitt hår de dagar jag inte publicerar. (Men finns du där så är du välkommen att höra av dig och vi kanske kan lösa din panik på endera sättet.) Det kan låta klyschigt att blogga för sin egen skull och jag älskar a b so l u t när jag märker att någon läser och engagerar sig ❤ men i första hand så är det fortfarande min läsdagbok och jag gillar att läsa mina gamla texter ibland och förundras eller förbryllas över vad jag tidigare skrivit. En sak jag märkt efter tio års bloggande är att jag upprepar mig själv och fastnar i samma tankevurpor gång på gång. 🙂
Under 2021 höll jag mig ganska bra i fas med mina recensioner, förutom precis på slutet, och det var skönt och mycket mer givande att skriva om böckerna i mer direkt anslutning till läsningen, såklart. Så det hoppas jag på att kunna fortsätta med under 2022 såvida inte jag nu hamnar på efterkälken med en gång pga decembers alla recensioner jag måste skriva.
202o förlikade jag mig slutligen med Instagram och jag använder det fortfarande som ett komplement till bloggen. Jag dubbelpostar all mina recensioner där även om det korta textformatet och mina ibland ordrika recensioner inte går ihop. När det gäller andra typer av texter så har jag inte alltid dubbelpostat dem. Vissa inlägg, som sådana om nya böcker i hyllan eller olika utmaningar passar ju bättre enbart på Instagram. Förr i tiden skrev jag nog fler texter som inte var recensioner på bloggen, det känns som att den typen av texter också är bättre lämpade för Instagram eftersom att man där kan få lite respons på sina tankar och idéer.
Jag brukar ha med en liten toplista över mest visade inlägg och i år har det faktiskt smugit sig in två nyheter där, kul! Totalt ohotad sedan 2012 är Att beskriva bokens handling men tvåan om bokcirkelböcker och femman om att styrketräna som vegan är nya i toppen! Spår i snön är alltid en dunderpopulär novell men den sjönk en placering i år medan Ett testamente från helvetet klättrade en. Utan svensklärarnas uppgifter skulle jag säkert bara ha hälften så många besökare. 🙂
Topp 5 över mest visade inlägg under året ser alltså ut så här:
- Att beskriva bokens handling
- Fem bra bokcirkelböcker
- Spår i snön
- Ett testamente från helvetet
- Bygga muskler som vegan
Bloggen hade för övrigt det största antalet besökare någonsin (woop!) sedan begynnelsen efter att ha ökat stadigt under de senaste fyra åren. Troligtvie beror det bara på att jag får mer och mer innehåll helt enkelt så att jag fastnar i fler sökningar. Jag skäms lika mycket varje år över hur dålig jag själv är att läsa bloggar men det går inte att komma undan det faktum att bloggläsare är ett osmidigt verktyg idag och jag läser i princip bara de jag följer på facebook när ett inlägg lockar.
Inför 2022 hoppas jag på blogglädje och många fina boksamtal.
Stort tack till dig som hittar hit och läser och kommenterar! ❤