Ett ufo gör entré

Titel: Ett ufo gör entré
Författare: Jonas Gardell

Förlag: Norstedts
Sidantal: 284
Utgivningsår: 2010 (Originalupplaga: 2001)

Utläst: 27 okt 2012
Mitt betyg: 4/5

Det här var då den andra boken jag valt till Pocketlovers Tre på tre-utmaning. På grund av min egen tidsbrist blir det en väldigt kort reflektion.

Det här är fortsättningen på En komikers uppväxt och Juha har blivit ett  par år äldre med allt vad det innebär. Vi möter en tonåring ute i Sävbyholm och hans försök att träda in i vuxenvärlden. Det handlar om att synas och vara någon, man super, röker, ljuger och mobbar de svagare. Det handlar också om att finna sig själv eller att finna den man vill vara.

Det är fortfarande lika bra som det var i En komikers uppväxt. Det är en hel del igenkänning men också en del saker som känns för mig alldeles främmande. Det är roligt, tragiskt, fascinerande och skrämmande om vartannat. Framförallt väldigt skrämmande. Jag är glad att mina egna ungdomsår inte var på det här sättet och jag känner med nästan alla karaktärerna i boken.

Köp på Adlibris eller Bokus

Bilder som inte angår mig

Titel: Bilder som inte angår mig
Författare: Felicia Stenroth

Förlag: X publishing
Sidantal: 211
Utgivningsår: 2012

Utläst: 15 nov 2012
Mitt betyg: 5/5

Som jag tidigare nämnt var det enligt O’s inlägg under bokmässan som fick mig att bli nyfiken på denna bok.

Genom dryga 200 sidor möter vi Minna, 21 år som bor i Sumpan i en boendesituation som hon inte ens har namn på. En lägenhet som är uppdelad i fyra små rum längs en korridor och underförstått är att man kommer att flytta ut lika fort som man flyttade in. Minna extraknäcker på sjukhus, hon vet precis vilka patienter som vill ha sitt te halv tre istället för tre och hon vet också att om man sköter sitt arbete rätt så behöver ingen av de andra i personalen märka att man är där. För att dryga ut kassan står hon ibland krokimodell men hon vet också precis hur man gör för att stjäla lite mat eller annat, ibland för behov och ibland för nöje. Hon umgås med vännen Aron och de vet hur man tillfredsställer varandras kroppar. De är nöjda så. Tillsammans reser de till Skåne för att besöka Judith, Minnas farmor som hon inte sett på fem år sedan hon bara drog därifrån.

Vi lär inte känna Minna, det gör ingen, och jag kan inte heller säga att vi får följa hennes liv. Men vi får glida bredvid och ta del av stunder av hennes liv, delar av hennes tankar och små flisor av hennes känslor. Felicia Stenroth har en lågmäld berättarstil som innehåller få ord men rymmer så ofantligt mycket.  Jag borde kanske tycka synd om Minna men hon är inget offer. Hon är heller ingen kämpe utan hon bara är. Hon existerar i livet och glider obemärkt igenom det. Inom henne finns så mycket som kanske aldrig kommer ut men jag känner mig framförallt tom när jag läser denna bok. Tom som att det finns ett stort hål i mig, som att det finns ett stort hål i Minna. Mina ord kan inte göra denna bok rättvisa men det jag kan säga är att det här förmodligen är årets bästa bok.

Han skulle vara ungefär samma utan mig.Det är den insikt som oftast kommer till mig när jag umgås med andra människor. Den här gruppen skulle vara ungefär samma utan mig, och jag skulle vara ungefär samma utan den. Ändå vill jag delta, jag kan inte förstå varför. Man måste delta för att vara någon.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till X publishing för recensionsexemplar!

Det röda fältet

Titel: Det röda fältet
Författare: Mo Yan

Förlag: Tranan
Sidantal: 390
Utgivningsår: 1998 (Originalupplaga: 1986)

Utläst: 30 oktober 2012
Mitt betyg: 3/5

Tack vare alla insidertips och kvalificerade gissningar i bokbloggosfären lyckade jag ju ha ett låneex hemma i samma stund som Mo Yan utropades som årets nobelpristagare i litteratur.

Boken är indelad i fem delar vilka alla berättas av sonsonen till ”farfar”. Den utspelar sig i 1920- och 30-talets Kina och det hoppas friskt mellan olika tidsepoker under berättandets gång. Dels får vi veta historien om hur farfar och farmor träffades när hon var 16 och han 20. Dels följer vi dem 15 år senare och då är även deras son med, dvs berättarens far. Jag låter bli att försöka mig på att förklara handlingen men det är japansk invasion, misshandel, slagsmål, banditer, kärlek och svartsjuka. Två saker är det allra mest av:

1. Den röda sorghumen (durra) – man gömmer sig, älskar, krigar och begraver sin döda i sorghumfälten. Dessutom äter man den, som ris, mjöl och gröt och framförallt gör man sorghumbrännvin av den. Det är sanslöst vackra skildringar av den kinesiska landsbygden med de allra finaste ord och liknelser.

2. Jag har tidigare beklagat mig lite över John Ajvide Lindqvists slaskande med kroppsvätskor och annat i Tjärven men oh boy, han har här mött sin överman. Jag har aldrig läst en bok så full av avföring, svart blod, hjärnsubstans och spyor. Det plågas, sprutar, pulserar, fläks upp, huggs itu och så vidare om och om igen.

När jag väl smält de inledande djurplågerierna så fastnade jag i framförallt kärlekshistorien mellan farmor och farfar och jag slukade sida efter sida. De delar som utspelar sig under de senare åren är mer fulla av slaskerierna men det finns många sköna historier där också. Kriget mot hundarna i just sorghumfältet tyckte jag mycket om. Men till slut blir det för mycket av hjärnsubstansen och jag känner mig liksom mättad. Att det hoppas mellan olika tider är absolut ingenting som stör utan det är klart och tydligt var man befinner sig hela tiden. Jag förstår att den här boken uttrycker en hel del samhällskritik och att kriget som skildras pågått på riktigt men jag lämnar den biten därhän i min lilla reflektion.

Huruvida han förtjänar sitt pris eller inte är inte jag rätt person att spekulera kring men det är onekligen en stark berättelse. Apropå betygsdiskussionerna som precis har förekommit via Annikas senaste jerka så känner jag att delar av boken absolut är värda en fyra men allt slask och aningens långrandiga krigsskildringar gör att jag landar på en trea.

Köp på Adlibris eller Bokus

Kast med liten kniv

Titel: Kast med liten kniv
Författare: Sara Kadefors

Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 319
Utgivningsår: 2012

Utläst: 11 okt 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag blev nyfiken på den här boken när det hos Anna helt plötsligt dök upp en länk till en Joy Division-video tillsammans med några korta ordalag om innehållet. Då jag själv är gammal depprockare och punkare var jag bara tvungen att läsa den!

Boken handlar om Jonas. Dels följer vi Jonas 15 år, dels Jonas 30+.

Jonas 15 år älskar att läsa om historia och har plöjt tjocka böcker hemma. Bokstäverna hoppar bara så han måste läsa om meningarna flera gånger men det är så spännande att han vill läsa allt. I skolan däremot går det sämre, han får gå till hjälpfröken men bokstäverna hamnar ändå på fel plats när han skriver och betygen blir inget vidare. Han hänger mest med Mats, Krillan och Sami – de gillar att boffa, dricka och sno saker. Jonas är med lite halvt på en del grejer men han låter kompisarna hänga i sin källare eftersom att mamma och pappa alltid är så glada och inte ställer några frågor. De lyssnar på hårdrock medan han helst vill lyssna på punk och depprock. Allra mest gillar Jonas att vara med Rebecka, hon är sig själv och bryr sig inte om vad andra tycker. En dag hjälper Jonas Rebecka med något och det leder till en hemsk sak.

Jonas 30+ driver egen målerifirma och tränar både dotterns handbollslag och sonens fotbollslag. Han lever ett idylliskt familjeliv tills han en natt får höra sin fru prata med en kompis och hela hans tillvaro rasar samman. Dessutom händer det något i sonens klass som Jonas inte kan hantera.

Det här var min första Kadefors-bok men jag blev definitivt nyfiken på att läsa fler i framtiden. Jag tycker att det är briljant hur hon fångar Jonas känslor och beteenden i både de små vardagliga obekvämligheterna och de stora essentiella obehagligheterna. Jag förstår honom så väl samtidigt som jag många gånger skäms. Mest önskar jag bara att någon skulle ha p r a t a t med honom och att någon skulle ha l y s s n a t på honom. Kan det vara så svårt? Han fanns ju där.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

Udda verklighet

Titel: Udda verklighet
Författare: Nene Ormes

Förlag: Styxx Fantasy
Sidantal: 254
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 2010)

Utläst: 6 okt 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag minns inte var jag först hörde talas om denna bok men det var på en rad olika ställen. När så Särskild dök upp och jag i samma veva lämpligt nog fick lite oväntad dötid att slå ihjäl i samband med en fotbollsträning lånade jag helt sonika hem denna bok för att börja från början. Jag började lite försiktigt med några kapitel men sen kom några pappersböcker emellan. Tre veckor senare, på en 90 minuters SJ-resa, plockade jag upp boken igen och fastnade totalt.

I boken möter vi Udda som bor i Malmö och jobbar med telefonintervjuer. Udda lider av sina drömmar vilka ofta är så kraftiga, realistiska och otäcka att hon vaknar och mår dåligt. Tillsammans med bäste vännen Daniel pratar hon om sina drömmar och han föreslår att hon ska besöka en utav platserna hon drömt om så att hon kan se att det faktiskt bara var en dröm. Hennes drömmar är dock allt annat än drömmar. Udda hamnar i en annorlunda verklighet där Daniel försvinner spårlöst och hon blir varse att hon tillhör de sära, ett folk med förmågor. Nu måste hon hitta Daniel samtidigt som hon lär sig vad det innebär att vara och leva som sär.

Den delen av boken som jag inte hann läsa på tåget avslutade jag istället hemma i fåtöljen dagen därpå. Det här var nämligen en bok som jag inte ville lägga ifrån mig förrän den var över. Udda tilltalade mig skarpt och jag ser fram emot att få följa henne i Särskild så snart lässchemat tillåter. Det faktum att boken utspelar sig i Malmö, en reell stad jag ändå tillbringat 3,5 år i, är effektfullt och det gör att jag kan följa åtminstone delar av de vägar hon tar i staden. Urban fantasy kallar man det här och jag vet inte om jag läst något dylikt tidigare, jag och genrer har aldrig riktigt kommit överens, men jag gillar, gillar, gillar! Greppet med förmågor är måhända intet nytt men ändå något som så många barn (och vuxna?) drömmer om. Senast idag var det ett av barnen på mitt jobb som svarade Spindelmannen på den klassiska frågan: Vad vill du jobba med när du blir stor? Som alltid älskar jag böcker som leker med tanken att vår verklighet inte är den enda och att det finns så mycket mer vi inte vet och inte ser. Boken är snabbläst på ett positivt sätt, dialogerna är fantastiska och den innehåller åtminstone en kyss. Lysande!

Köp på Adlibris eller Bokus

Amatka

Titel: Amatka
Författare: Karin Tidbeck

Förlag: Mix Förlag
Sidantal: 224
Utgivningsår: 2012

Utläst: 4 okt 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag blev nyfiken på den här boken när jag satt och dreglade över Mix Förlags katalog. Det var nog framförallt ”parallella världar” som fick mig på kornet efter sommarens 1Q84-kavalkad men jag är också ett dystopifan. Utöver det har jag märkt att jag finner stort nöje i att läsa debutromaner. Varför det är så får jag analysera en annan gång.

Vanja lever i en värld som märks med ord för att bestå.

När kvällen är här
påminner vi oss
om att allting är
kvar imorgon
och när imorgon
vi stiger ut
påminner vi oss:
allt är som förut.

Hon skickas till Amatka i ett tjänsteuppdrag och blir vän med bibliotekarien Evgen. Han vet saker som man inte får veta och absolut inte tala om. Han lånar henne en diktsamling av Berols Anna, denne poet som brann inne i en tragisk olycka tillsammans med 100 medlemmar av kolonin… eller?

Det här är ytterligare en sådan bok där jag inte vill berätta vad den handlar om. Det är snudd på att hela poängen med bloggens läsdagboksyfte går förlorad men jag kan inte förmå mig att spoila. Jag vill att du som tänker läsa Amatka själv ska få sugas in i världen. Boken börjar väldigt torrt och kliniskt och jag älskar veckodagarnas benämningar: Förstdag, Andag osv. Efterhand förändras känslan och det kliniska består men luddas liksom in i mysterier kring vår existens och världen omkring oss. Det är en bok som är full av frågor utan svar vilket kan göra mig aningens frustrerad men det är mer utav en lång novell än en kort roman. Det är surrealistiskt så det förslår men ändå jordnära, enkelt och vardagligt.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Mix Förlag för recensionsexemplar!

Betvingade

Titel: Betvingade
Författare: Simona Ahrnstedt

Förlag: Damm förlag
Sidantal: 400
Utgivningsår: 2012

Utläst: 30 sep 2012
Mitt betyg: 4/5

Som jag har väntat på denna bok och då upptäckte jag ju inte Överenskommelser förrän i våras. Förra veckan hittade ett signerat exemplar äntligen hem till mig efter en tid på förlagets stökiga kontor.

När historien tar vid befinner vi oss i 1300-talets Sverige, närmare bestämt Östergötland. Stormannadottern Illiana tar sig ett dopp i sjön, precis som hon så ofta gör, men den här gången dyker en pojke upp. Han trär en säck över den vilt fäktande nakna kvinnan och tar henne med sig till mannen som bett honom utföra detta. Bara det att det är fel kvinna han har med sig. Järven, eller Marcus som han heter, efterfrågade egentligen en villig sköka han flörtat med när de red in i byn men istället står nu den här något oansenliga men ändock nakna ljusa kvinnan framför honom. Alltihop leder till att Marcus och Illiana tvingas till att ingå äktenskap, trots att ingen av dem har den minsta lust till det. Åtminstone inte till en början.

När jag läste Överenskommelser visste jag inte att romance-böcker alltid slutar lyckligt så under tiden jag läste den slet jag mitt hår otaliga gånger i förtvivelse över vad Seth och Beatrice höll på med, eller inte höll på med. Under läsningen av denna bok hade jag följaktligen lärt mig att kärleksparet skulle få varandra på slutet. Nu lurades författarinnan lite och lät dem få varandra på en gång även om de bägge var motsträviga. Det här förtog lite av den största berg- och dalbanekänslan som jag hade förväntat mig och jag tyckte att det gick lite fort fram ibland. Boken hade gärna kunnat vara lite längre och tempot lite långsammare. Jag blev faktiskt lite besviken på Illiana också. Hon var inte alls lika cool och hård och tuff som Beatrice och jag kan emellanåt tycka att hon är lite väl liten och svag. Å andra sidan finns det ett ömsesidigt beroende mellan Illiana och Marcus där hon är trygg i hans famn och han är trygg i hennes. Många gånger är hon dock en förbannad kvinna som inte tänker bli vare sig sutten på eller påsatt och då växer hon i mitt hjärta. Som vanligt är det fenomenala miljöskildringar och jag känner doften av fuktig mossa och rör mig i vimlet på Skänninge marknad. Vart bär det hän nästa gång Simona?

Köp på Adlibris eller Bokus

Artighetsreglerna

Titel: Artighetsreglerna
Författare: Amor Towles

Förlag: Månpocket
Sidantal: 373
Utgivningsår: 2012 (Originalupplaga: 2011)

Utläst: 26 sep 2012
Mitt betyg: 3/5

Det här var en bok jag varit sugen på ett bra tag och den röstades igenom som septembers Fika & bokprat-bok. Jag behövde bara säga att den påminde om Gatsby så var alla sålda direkt.

Den utspelar sig alltså under 1930-talets USA, närmare bestämt 1938 i New York. Vi följer Katey med rötter ur den ryska arbetarklassen, beläst och gissningsvis några år under 30. Kateys bästa väninna Eve härstammar istället från en bättre bemedlad Mellanvästern-familj men hon är fast besluten att klara sig utan deras hjälp och pengar. En kväll träffar de på den tilldragande och förmögne Tinker Grey och alla tre blir vänner, eller mer än vänner. En kväll råkar de ut för en bilolycka tillsammans och Eve blir mest skadad. Hon flyttar in hos Tinker så att han kan ta hand om henne vilket medför att trions relationer förändras.

Jag hade stora förväntningar på den här boken och känner mig lite snuvad. Det är en fantastisk skildring av hur Katey glassar runt i New Yorks bästa svängar men jag grips inte riktigt av storyn. Framför allt hade jag svårt att få grepp om Katey. Kanske är det meningen att hennes personlighet ska framställas som om hon inte är särskilt viktig men hon tar sig ju fram som en bergsget bland klippor och jag önskar att jag kunnat ta henne mer till mitt hjärta. Ingen av de andra karaktärerna är heller särskilt färgstarkt återgiven utan jag får känslan av att jag sakta åker i en limo längs gatorna i New York och följer dessa människors öden en kort stund i livet. Jag känner dock den frustrerade kärleken och det finns en viss sorgsen känsla genom boken men det är lite för platt för att jag ska vara helt nöjd.

Köp på Adlibris eller Bokus

Mina fräknar

Titel: Mina fräknar
Författare: Sofia Hallberg

Förlag: Damm förlag
Sidantal: 365
Utgivningsår: 2012

Utläst: 17 sep 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag snubblade nog över den här när jag var inne hos Damm och dreglade efter Betvingade och jag tror att jag helt enkelt föll för baksidestexten.

Karin är snart 40 år och har levt med Mats ända sedan de träffades under studieåren vid Uppsala universitet. Hon drömde om en tjänst vid UD men idag är det Mats som innehar den och sjäv hankar hon sig fram på små uppdrag hos Manpower. En dag upptäcker Karin att hennes fräknar har ett mystiskt budskap och samtidigt lär hon känna sin lesbiska granne Sabine som låtit inseminera sig i Danmark. Karin har inte lyckats bli gravid med Mats så hon funderar på om hon kanske ska göra som Sabine?

Alltså, det är inte fräknarna som är grejen i den här boken, inte heller barnlöshetsproblemet eller jo, det spelar såklart roll men det är Karin som är grejen. Åh vad Sofia Hallberg får mig att lära känna Karin och så levande hon är när jag läser denna bok! Jag lider med Karin, jag blir arg på Karin, jag vill öppna ögonen på Karin, jag vill få Karin att ta steget och så vill jag bara krama Karin, ta henne i min famn och säga att hon duger och att hon måste tänka på sig själv.

Boken är uppbyggd med oerhört korta meningar och det ger ibland texten en styltig känsla men alla dessa korta meningar är samlade till korta kapitel vilka utgör små scener ur Karins liv. Det ger en sorts dagbokskänsla över det hela, som att Karin låter mig kika in i hennes liv gång på gång och ta del av hennes tankar. Det känns lite som om Karin en kort stund funnits i mitt liv på riktigt. Historien om Karin behöver ingen fortsättning men jag hoppas på att få läsa ytterligare en bok av Hallberg.

Köp på Adlibris eller Bokus

Tack till Damm förlag för recensionsexemplar!

En komikers uppväxt

Titel: En komikers uppväxt
Författare: Jonas Gardell

Förlag: Norstedts pocket
Sidantal: 247
Utgivningsår: 2011 (Originalupplaga: 1992)

Utläst: 13 sep 2012
Mitt betyg: 4/5

Jag ville så gärna vara med i Pocketlovers Tre på tre och till sist kom jag på vad jag skulle läsa! Nämligen tre gamla Gardell-böcker.

Genom att läsa den här boken får du ta del av en bit svensk historia. Nämligen den som handlar om att leva i en Stockholmsförort under 70-talet. Juha bor med sina föräldrar och lillasyster Marianne i Sävbyholm. Det är ingen direkt idyllisk familj han bor i men inte heller särskilt annorlunda. Juha försöker att ta en plats i klassens hierarki och hans väg att gå blir komikerns. Genom att få de andra att skratta kan han förhoppningsvis bli sedd och bekräftad. Ibland hänger han med Jenny men bara om han inte har någon coolare kompis att tillgå.

Boken marknadsförs med frasen ”en av de roligaste och samtidigt sorgligaste barndomsskildringarna i modern svensk litteratur” och det är så otroligt sant att jag inte bryr mig om att hitta egna ord. Det är emellanåt så tragiskt att man inget hellre vill än att kliva in i handlingen som någon sorts allsmäktig Gud, slå folk på käften och ta andra under sina vingar. Det tragiska ligger framför allt i att det boken skildrar inte är något sällsynt fenomen utan något som pågår i högre eller mindre grad runt om i världen hela tiden. Det här är en bok som alla skolungdomar bör läsa och diskutera kring, innan det är för sent.

Köp på Adlibris eller Bokus