Etikett: läst 2020

Feberflickan

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

I oktober 2012 blev jag fb-gillare nr 100 hos förlaget Columbi publishing och vann ett ex av den här boken. Jag ser att titeln ligger hos Modernista nu dock. Boken var väldigt hypad och omtalad när det begav sig men sen blev den stående i min bokhylla i ca åtta år så där som det lätt blir. 🙂 Men jag bestämde mig i början av december att jag baske mig skulle klara av målet att läsa 12 hyllvärmare i år så jag plockade ut en nätt hög med några av de tunnaste titlarna varav det här var en av dem.

Titeln Feberflickan syftar på huvudkaraktären Luna som ensam går omkring i huset där hennes far och den kvinna Luna kallar ”hon” ligger döda. Vi förstår vad hon gör men inte riktigt vad som hänt då vi liksom bara får fragment av händelserna genom hennes tankar och de är inte helt tydliga.

Boken är bara 127 sidor så jag kan inte säga mycket mer. Den beskrivs som en deckare men det tycker jag inte är helt rättvist även om där finns en del pusselbitar att foga samman. Men det här är mer psykologiskt och suggestivt krypande. Du tror att du vet vad som hänt men nästan ingenting är direkt uttalat och det ligger väldigt mycket under ytan. Berättelsen är skriven i presens och det skapar en betydande närvarokänsla för läsaren och det är som att du själv rör dig inne i huset och bland Lunas tankar. Jag älskade helt enkelt boken och det känns härligt att veta att Östnäs skrivit fler böcker efter den här för jag läser gärna mer av henne!

Utläst: 3 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Dalenglitter

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Så fort jag fick nys om den här boken blev jag nyfiken eftersom jag bor inte så långt ifrån det område som kallas Dalen. Det är alltid lite extra roligt när man känner till de platser som beskrivs i böcker tycker jag. Till skillnad från bokens huvudperson är jag dock inte uppväxt i området utan mer i Stockholms periferi.

Berättarjaget bor alltså i Stockholmsförorten Enskededalen tillsammans med sin polska mamma. Hon har gått ut gymnasiet och jobbar på McDonalds ”så länge”. Hon hänger en del med kollegan Jamila och hoppas på att kunna spara ihop till ett körkort. Plötsligt dör hennes kusin i en olycka och hon måste åka till begravningen i Polen.

Det blir lite fel att försöka beskriva den här boken med hjälp av handlingen för det är liksom inte den som är grejen. Boken utspelar sig i nutid även om vissa saker som sker hände för länge sedan och andra såklart aldrig hänt. Jag hajar t.ex. till när covid omnämns i dåtida termer. Det handlar mycket om klass och den enorma skillnaden som finns mellan Enskede på ena sidan Nynäsvägen och det på andra sidan (där de blonda Märtorna och Stinorna bor). Jag har själv gått i tunnlarna många gånger och du kan nästan ta på den skillnaden på riktigt. När hon sen åker till Polen är det istället hon som har det ganska bra och släktingarna ser på henne som den framgångsrika svennen. I Polen blir vi läsare upplysta om hbtq-personers ständiga kamp men också mormors varma kärlek.

Det är fascinerande sunkigt, osmakligt och sorgligt att läsa om berättarjagets Donkenjobb. Allt ifrån att juicen blandas i samma hinkar som golvmopparna vrids ur i till den enorma sexismen som präglar anställningarna (de snygga tjejerna står i kassan, resten i köket) och de trasiga människor som besöker stället. Jag menar absolut inte att alla som går dit är trasiga men många av de som är trasiga gör det.

Det är många små roliga detaljer i boken så som när hon släpar med sig begravningskransen hela vägen från Dalen till mormor, när Dalenborna äntligen får sin staty ”Vi ber om konst och vad gör ni? Ni ger oss en skadeskjuten häst!” eller när centrumet ska byta namn till DLN precis som Skärholmen en gång blev SKHLM för att höja förortens status.

Det är en ruskigt bra skildring av de klasskillnader som finns i Sverige idag och det hopp som närs om att en gång kunna ta sig uppåt på stegen. Den är lättsamt och roligt skriven samtidigt som den innehåller en hel radda svåra ämnen, obehagliga händelser och tveksamma situationer. Läs den!

Konstverket ”Häst som rullat runt och som reser sig” av Asmund Arle. Bilden tagen från Stadsmuséets sida http://www.skulptur.stockholm.se/

Utläst: 28 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Grejen med verb

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Eftersom jag bestämt mig för att gå in i 2021 med en blogg fri från gamla synder (eller vad du nu väljer att kalla dina oskrivna recensioner från år tillbaka), samtidigt som mitt fyrkantiga jag ville läsa exakt 13 hyllvärmare av anledningar tidigare beskrivna på bloggen så föll det sig rätt naturligt att den 13:e hyllvärmaren jag valde ut blev Grejen med verb.

Varför just den undrar du nu? Eh, jo, alltså för lite drygt 15 månader sedan erkände jag att jag erhållit och läst ett recensionsexemplar 2016 men aldrig recenserat boken. Så det gjorde jag där för 15 månader sedan. Men även när det är riktigt illa så kan det ju bli lite värre, eller hur? Så här är den ofiltrerade sanningen: Jag fick Grejen med verb som ett recensionsexemplar i mars 2014. Och jag läste den i december 2020. (Ja, Piratförlaget – jag förstår att ni svartlistar mig för all framtid)

Varför läste jag den aldrig när det begav sig? Ja säg det, det finns säkert en miljard anledningar och ursäkter men ett är säkert och det är att ju längre tiden gick desto jobbigare blev det eftersom att jag såklart skämdes. Men, men nu renar jag mitt eget samvete så gott det går i alla fall och tar äntligen tjuren vid hornen.

Grejen med verb är en humoristisk lektion i grammatik. Jag tror att en av anledningarna till att läsningen dröjde var att jag trodde att det här skulle vara en svår bok som man behövde vara pigg för (nu ett par år efter 40 har jag förlikat mig med att jag aldrig någonsin kommer att vara pigg ever igen…). Och jag erkänner att trots att jag ser mig själv som ett hyfsat grammatikproffs, eller, i alla fall var jag det när jag läste fem språk i gymnasiet, så var det en del saker i den här boken som jag inte fullt ut greppade. Men det allra mesta förstår jag och dessutom spelar det ingen roll att jag inte exakt fattar allt för det är ändå hysteriskt roligt skrivet och jag blir bra sugen på att fräscha upp mina kunskaper och försöka förstå de sista detaljerna!

Jag slirar ibland på ordet förskola (trots att jag t.o.m. arbetat som barnskötare på dylika under flera års tid innan jag blev lärare) men jag älskar ordet hen och skulle aldrig säga något annat än chokladboll. Däremot så är jag en av dem som Sara skriver om: ”Jag tänker i alla fall säga imperfekt”. Ja, det beror delvis på at jag just pluggade så mycket språk där en gång i tiden att jag hamrat in begreppet i mitt vokabulär. Men sen är ju preteritum skitjobbigt att säga. Hela tempusdiskussionen var jätteintressant att läsa, jag tycker ju att futurum är ett tempus.

När jag läser den här boken så blir jag helt galet imponerad av alla de människor som har svenska som andraspråk och som faktiskt lär sig svenska. Det känns som att vårt språk är helt obegripligt ologiskt och lynnigt och allmänt besvärligt att lära sig. Men också väldigt konsekvent emellanåt som att alla nya verb hamnar i konjugation 1. Och tänk vad trist för britterna som inte som kan säga ”I am peey” utan måste krångla till den enkla upplysningen med massor av ord. Vad härligt nu att jag har tre grammatikböcker till av Sara i hyllan att läsa (och då har jag inte ens köpt Handbok för språkpoliser ännu)!

Titel: Grejen med verb
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget
Sidantal: 156
Utgivningsår: 2014
Utläst: 22 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Förlåt Piratförlaget och förlåt Sara ❤

Statistik över läsåret 2020

Den Av bokdivisioneni Planerat & Summerat4 kommentarer

Här kommer äntligen lite traditionsenlig nördstatistik! Varför då kanske du undrar? Tja, det är något lite heligt och härligt över att göra bokslut. Dessutom ger det en fin bild över vad jag faktiskt läste vilket ofta skiljer sig en del ifrån vad jag har för intention att läsa. Inte så att jag läser böcker jag inte vill läsa men jag tänker alltid att jag borde läsa mer diversifierat men i slutänden sitter jag som idag med relativt enhetlig läsning.

För andra året i rad så räknar jag varje utläst titel som en bok oavsett längd, tänkt målgrupp eller svårighetsgrad. Och precis som varje år (same procedure as last year) så har jag aldrig någonsin ett antalsmål. Problemet med statistik är att ju längre man håller på desto bökigare blir det. Det borde kanske bli lättare då man blir mer van och så är det förvisso men det blir också fler och fler kategorier och ökade svårigheter med att bestämma och avgöra kategori.

Det här med författarens nationalitet har jag dryftat flera gånger här på bloggen. Å ena sidan vill jag läsa böcker från fler länder, å andra sidan är det väldigt många som har dubbla nationaliteter och å tredje sidan känner jag mig ibland nästan rasistisk när jag blir lite småsur över dubbla nationaliteter och tycker att det är synd att Kazuo Ishiguro känns mest brittisk. Sen har vi det här med typ av bok som är fine om du tänker roman-barnbok-fackbok men det slutar ju inte där? Och 2020 läste jag ju t.e.x utmärkta Främling i vita rum som är både en fackbok och en biografi eller Mamma fuckar upp som är en serieroman för barn…

När det gäller fackböcker så är det också vanligt med fler än en författare, för att inte tala om antologier. Herregud vilka problem det här ger mig. Ska jag räkna Gör skillnad! från klimatångest till handlingskraft som en kvinnlig författare eller tre? Och när vi läser barnböcker eller för den delen, Vei-böckerna, så är ju illustratören minst lika viktig som författaren. Ska jag ändå bara räkna hen som står för det skrivna ordet? Ja, ni hör ju. Sådant där funderar jag över medan ni kollar Ivanhoe och undrar vilken pizza ni ska äta på kvällen.  Det slutar alltid med en väldig röra och inkonsekvens. Som tur är så är det bara jag som lider och dessutom finns det fler som är som jag. 🙂

BÖCKER

Totalt antal lästa böcker: 81
Svenska/engelska: 80 / 1
Pappersbok/e-bok/ljudbok: 38 / 38 / 5

Romaner: 46
Barnböcker (0-12): 11
Ungdomsböcker (13+): 2
Fackböcker: 12
Seriealbum: 4
Essäer: 1
Noveller: 3
Novellsamlingar: 2
Pjäser: 0
Diktsamlingar: 0

Kommentar: Även om jag inte räknar antal så bokför jag dem och jag kan se att det är ett år med många lästa titlar för att vara jag. Jag är en snabbläsare och känner ju att det blev väldigt mycket läst i november-december och så pass att jag nästan inte hann med något mer. Ändå finns det människor som läser över 200 titlar per år men alla får ju göra som de vill såklart.

De senaste åren har jag läst nästan övervägande på svenska och den trenden håller i sig. Ljudböckerna är ovanligt många (för att vara jag) vilket beror på att jag skaffade streamingtjänst i oktober tror jag. Jag har också läst 50/50 av e-böcker och fysiska böcker men jag hade nog gissat att jag läste fler e-böcker. Vad gäller typ av bok så var det roligt att jag, trots att jag misslyckades med min fackboksutmaning rent regelmässigt, ändå läste 12 stycken vilket jag tänkt mig.

Ursprung

Hyllvärmare: 13
Bokhylleböcker: 5
Nyinkommet: 8
Rec.ex: 15
Biblioteksböcker: 26
Streamingböcker: 11
Radioföljetong: 0
Lånat: 2

Kommentar: Ursprunget är min största akilleshäl på så vis att jag tenderar att läsa alltför lite ur min egen hylla. På diagrammet kan man se rätt tydligt att hälften är lånad litteratur medan den övre halvan är böcker som fanns hemma hos mig eller kommit under året. Och av den hälften så är det i sin tur hälften som är böcker som bott hos mig i ett år eller mer och den kategorin jag vill skära ner mest på, alltså inte som i sluta läsa dem utan i syfte att minska ner mängden.

FÖRFATTARE

Totalt antal lästa författare: 71
Kvinnor/män: 54 /17
Levande/döda: 61 / 10
Antal författare jag läste för första gången: 54

Kommentar: Det är nästan så att jag skulle kunna sluta bokföra det här för siffrorna visar absolut ingenting nytt. Nu levande, för mig nya kvinnliga författare is da shit.

GEOGRAFI

Antal böcker per världsdel

  • Afrika: 1
  • Asien: 1
  • Europa: 64
  • Nordamerika: 13
  • Sydamerika: 1
  • Oceanien: 1

Edit: Även jag blev tvungen att lägga in ett diagram över fördelningen över världsdelar med Sverige separat så som Hanna gjort. (Varför just Sydamerika fick stå med som text när både Sydamerika, Asien, Afrika och Oceanien representeras av en bok vardera får du fråga Googles Kalkylark om.)

Antal böcker per land

  • Australien: 1
  • Chile: 1
  • Frankrike: 1
  • Irland: 1
  • Kanada: 1
  • Polen: 2
  • Ryssland: 1
  • Somalia: 1
  • Storbritannien: 16
  • Sverige: 43
  • Sydkorea: 1
  • USA: 12

Kommentar: Årets summa lästa länder landade på 12 böcker och förvisso alla världsdelar representerade men med ynka en bok för de fyra världsdelar jag läser minst ifrån. Siffran 12 är inte jätteimponerande men jag brukar hamna någonstans runt där och tror jag har haft 15 länder som mest något år. Sen är det ju i stort sätt samma länder som återkommer år efter år. Polen, Somalia och Chile är nya länder. Jag säger varje år att jag ska uppdatera kartan över lästa länder men i år är jag faktiskt redan halvvägs på g och nu har jag en färdig lista att fylla på vilket känns bra.

Edit 2: Jag blev också inspirerad av Lindas diagram över länder där de med endast en läst bok klumpades ihop som övriga och blev tvungen att lägga in ett sådant.

Främling i vita rum

Den Av bokdivisioneni Betyg 5, Recensioner2 kommentarer

Jag var väldigt sen på bollen med att hitta till Lovette men sen jag väl gjort det blev jag sjukligt peppad på den här boken. Jag förbeställde ett signerat ex och det säger ganska mycket om hur taggad jag var!

Främling i vita rum är dels en föreläsning i rasism, dels en personlig berättelse om Lovettes eget liv från uppväxten i Gambia till livet i Sverige med en lång avstickare till England. Alla kapitel handlar om hur Lovette på något sätt är en främling i olika sammanhang; bland feminister, autister (Lovette är själv autistisk), svarta, i skolan, på jobbet etc. Att vara en svart kvinna gör att du hela tiden måste kämpa hårdare, skrika högre och prestera bättre för att synas eller bli erkänd.

Lovette går igenom alla begrepp och benar ut dem – vit feminism, colourism, white saviourism, volonturism m.fl. Hon förklarar sina egna erfarenheter kring dem och varje kapitel avslutas med konkreta tips på hur du kan göra för att agera bättre under rubriken ”Hur bidrar du till lösningarna?”. Jag är själv en vit kvinna och jag kan aldrig fullt ut förstå vad det innebär att vara en svart kvinna men jag vill förstå så mycket jag kan och jag vill göra mitt bästa. Lovette säger:

Lösningen ligger i att vara medveten och redo för dålig stämning samt ha modet att möta sig själv och sina brister.

Det bästa du kan göra är att läsa den här boken själv för varenda ord är viktigt och jag är rädd att inte göra dem rättvisa. Dessutom behöver jag läsa om den några gånger för att verkligen ta till mig allt och fundera på hur jag kan själv kan bidra mer till en bättre värld.

Utläst: 30 november 2020
Mitt betyg: 5/5

Hälsobalansen

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner1 kommentar

Förutom böcker om löpning och effektivitet så är det alltid intressant med hälsa men jag skulle inte säga att jag läser den här kategorin särskilt ofta. Av någon anledning blev jag dock nyfiken på den här brittiske doktorn när jag hittade hans böcker i streamingutbudet och jag tyckte det var ganska skönt att lyssna på lättsamma fackböcker på jobbpromenaden så jag gav honom en chans.

På samma sätt som Malin Tegnhammars En liten bok om tid var rak och effektiv så är den här det. Den börjar i princip med att rada upp alla hans tips i punktform så vill man kan man sluta lyssna/läsa därefter. Men om du fortsätter får du lite mer input på varje punkt. Chatterjee delar in vår hälsa i fyra områden: Vila, Mat, Rörelse och Sömn och han menar att man inte bör sträva efter perfektion inom något av områdena utan det är bättre att försöka hitta en balans emellan dem och förbättra alla litegrann. Det blir ett enklare första steg och vill man kan man såklart gå vidare sen inom varje områden.

Även om jag skrev att boken är rak och effektiv så uppblandas tipsen såklart med diverse solskenshistorier om olika patienter som Chatterjee hjälpt. Hur många han sen hjälpt eller inte lyckats med totalt förtäljer inte historien men det är inga konstiga tips han kommer med. Några exempel är:

  • ha egentid varje dag
  • utöva stillhet varje dag
  • avnormalisera socker
  • ät fem olika grönsaker varje dag
  • gå 10 000 steg om dagen
  • träna styrka två gånger i veckan
  • var ute 20 min varje morgon
  • skapa en rutin för sänggåendet

Chatterjee lyfter att kropp och sinne utgör en helhet och att t.ex. depression delvis kan bero på dålig kost. Han tycker att man inte bara ska titta på symtomen och ge medicin mot dem utan istället luska ut vad som är orsaken till dem för att kunna jobba i rätt ände och förebygga problemen. Han menar att god hälsa åstadkoms utanför läkarmottagningen.

Det är också en blandning av lättsamt pedagogiskt språk och ganska detaljerade förklaringar av vilka små biologiska beståndsdelar i vår kropp som gör vad, ända ner på typ nukleinsyranivåer och liknande. Just de bitarna lyssnade jag faktiskt inte så noga på för jag har inte det behovet av att alltid veta hur något fungerar utan nöjer mig med att det fungerar. Att jag lyssnade på boken gör också att jag glömmer en hel del mycket fortare. Men att bara lyssna på den inledande punktlistan igen påminner mig tillräckligt väl.

Som alltid så får man ta till sig det man tro på eller orkar med i den här typen av böcker men det är ingen mumbo jumbo-bok utan konkreta och logiska tips. Han förespråkar dock HIIT-träning vilket jag å ena sidan kan tycka är vettigt men jag anser att man behöver en rejäl uppvärmning innan den typen av pass vilket jag inte tycker kom fram ordentligt. Sen tror jag inte att HIIT passar alla utan du bör nog vara i inte alltför dålig form från start för att utöva det.

Men summa summarum så är det en väldigt läsvärd bok för dig som är intresserad eller du som känner att du nog borde ta tag i din hälsa. Jag blev faktiskt sugen på att lyssna på hans andra böcker om stress (även om han lyfter mycket i den här boken också) och mera hälsa och kommer nog göra det efter julledigheten sen när jobbpromenaderna återupptas!

Utläst: 27 november 2020
Mitt betyg: 4/5

En liten bok om tid

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Jag har en liten fäbless för böcker om hur man blir mer effektiv, skaffar nya bra vanor, den ideala dagen etc. Jag har klassikern Få det gjort i min hylla, jag läste Jag ska bara… konsten att få det gjort i tid om prokrastinering häromåret och nu hittade jag den här lilla nätta titeln på Bokus play. Jag ska säga att jag först försökte med den här hypade 5 am club men det var bland den värsta smörja jag satt mina ögon på. Sköldpaddan sa hit och något annat djur sa dit och jag stod inte ut en sida ens med hans text.

Men så snubblade jag över denna titel som sagt och den var bara två timmar lång vilket var perfekt för att lyssna på på väg till jobbet under några dagar. För det första är det en bok om hur man skapar mer tid i livet och sen ‘r den bara två timmar lång. Redan det är ju genialt! Det Malin Tegnhammar sen har gjort är att läsa alla de där andra böckerna (inklusive 5 am-smörjan, vilket hon ska ha kudos för) och sammanfatta dem i den lilla skrift. Någon kanske kan tycka att hon inte kommer med egna idéer men hey, hon har läst tonvis med böcker och sen plockat ut det konkreta och användbara ur dem så att vi slipper alla kringhistorier och tråkiga berättelser.

Nej, du läser en sån bok här för att få svar på frågan: Hur får jag mer tid? Och som svar får du bam. Nr 1 så här. Nr 2 så här. Det gillar jag! Sen köper jag inte alla saker men sådan är jag alltid, extremt skeptisk. Malin presenterar t.ex. Bodil Jönssons tanke att alla ha lika mycket tid i världen, alla får 24 h varje dygn så tid är det enda som är rättvist fördelat på jorden. Alltså, ja, på ett sätt. Men sen måste ju vissa lägga 20 av de timmarna på att jobba medan andra kan lägga två timmar på detsamma. Så bara för att alla har lika mycket tycker jag ändå inte att det blir rättvist. Det är som om alla skulle få 1000 kr om dagen men vissa har redan skafferiet fult och kan köpa vad de vill liksom.

Men det finns många bra tankar i boken också. Som att man verkligen ska fundera på vad man vill använda sin tid till. Eller att man inte ska prokrastinera utan bara göra grejer och så får man tips på olika modeller att applicera i verkligheten. Eller att man ska säga NEJ till saker man verkligen inte vill (eller måste) göra. Sen är det där med att gå upp klockan 5 som många vurmar för men det känns inte som något för mig. Jag måste lägga mig så tidigt som det är redan nu. Hon pratar också om att gå ner i arbetstid och vad det egentligen kostar. En lockande tanke men hon lyfter inte pensionsbiten någonting. Hur påverkas egentligen den av att inte arbeta heltid?

Boken vänder sig kanske lite mer till en medelklassig kontorsarbetare men det finns många fina tips i den för alla. Och särskilt eftersom den är så kort (67 sidor) så borde även du som redan har fullt upp förhoppningsvis hinna med att lyssna på eller läsa den. Dessutom är den garanterat fri från sköldpaddssagor! 🙂

Utläst: 18 november 2020
Mitt betyg: 4/5

Mamma fuckar upp

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Jag fick en förfrågan om att läsa den här boken och nappade direkt då den verkade ensam i sin genre men har en plats att fylla. Representation i litteraturen är viktigt på alla plan och att som barn eller ungdom få läsa om andra som är i samma situation som en själv och förstå att man inte är ensam tror jag är värdefullt.

Mamma fuckar upp är en kort serieroman om två syskon, Sahar och Petter, med frånvarande fäder och en missbrukande mamma. Hon sitter inne och barnen bor i familjehem men så ska mamma äntligen bli utsläppt. Men hur kommer det att gå?

Boken tar upp syskonens tankar och funderingar; osäkerheten de känner för om de kan lita på mamma igen, vad man egentligen ska säga till kompisar som frågar och tvivlen kring hur de ska agera för att vara lojala mot sin mamma. Den visar också på hur jobbigt de kan kännas med alla vuxna som bara vill väl men det är så många personer och instanser inblandade att det kan bli för mycket. Vi får också en inblick i mammans vardag när hon sitter inne, vad gör egentligen interner hela dagarna?

Utan att vara proffs i området eller ens i närheten så känns det som att boken trots sitt korta format snuddar vid det mesta av det som kan vara skönt att läsa om. Den är snyggt illustrerad med bara svart, grått, vitt och orange genom hela boken och det är många olika känslor som fångas fint. Den slutar ganska lyckligt vilket nog dessvärre inte är fallet för alla de barn som är i Sahar och Petters sits.

På baksidan läser jag att det är 30 000 barn och unga i Sverige som har en förälder eller anhörig i fängelse idag så det är ändå alltför många. En nackdel med boken är att den är ganska så dyr i förhållande till sitt lilla format. Jag hoppas att alla de som har behov av att läsa den ändå får en chans att göra det på något sätt.

Titel: Mamma fuckar upp
Författare: Elisabet Omsén
Illustratör: Charlie Rosales Sandqvist
Förlag: Krossa förlag
Sidantal: 56
Utgivningsår: 2020
Utläst: 19 december 2020
Mitt betyg: 4/5

Köp på Adlibris eller Bokus

Recensionsexemplar från förlaget.

Irrbloss

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, RecensionerLämna en kommentar

Jag gick ju all in på Ruth i somras och avvek från min ”en bok om sommaren”-nivå till att läsa alla åtta böcker jag hade kvar i serien. Sen frångick jag min ”jag läser bara gamla böcker”-nivå och skaffade streamingtjänst. Jag väntade som ett barn på julafton på att den här boken skulle släppas men när den gjorde det så var det snöpligt nog något fel på filen inne hos Bokus play. Men till sist så trillade den in och jag kunde hetsläsa boken.

—–varning för spoilers för dig som inte läst alla böcker i serien———-

Ruth har flyttat ihop med Frank i Cambridge och äntligen fått ett bättre jobb. Men hon kan inte låta bli att sakna Norfolk och saltängarna så när hon blir kontaktad av Nelson för att hjälpa till med ett fall är hon inte storbjuden. Fallet rör en rad mord och det är den anklagade själv som faktiskt kräver att det är just Ruth som ska gräva upp de kroppar han begravt.

Det är inte bara Ruth utan också jag som saknar saltängarna. Och lite för lite Flint får vi. Samtidigt känns det vettigt att Ruth någon gång försöker gå vidare i livet och Cambridge är ju ett mysigt ställe det med. Det är väldigt många personer inblandade i den här boken och det blir lite pusseldeckare över det hela. Men jag älskar att vara tillbaka i Galloway-världen och blir inte det minsta besviken. Eller jo, kanske lite på slutet och så är det brist på arkeologi men det är inte hela världen. Sa jag att jag älskar att vara tillbaka i Norfolk? Nu är frågan hur jag ska klara mig så länge till nästa bok, jag kanske ska undersöka Griffiths andra böcker)

Utläst: 11 november 2020
Mitt betyg: 4/5

Hetta

Den Av bokdivisioneni Betyg 4, Recensioner2 kommentarer

Jag valde ju bort Kate Morton för tillfället p.g.a. längden på hennes böcker och landade istället i att testa Jane Harper för att få till en läst bok från Oceanien. Jag har börjat gilla mysdeckare men misstänkte att den här inte var lika mysig men chansade ändå på att läsa den.

Hetta handlar om den federale polisen Aaron Falk som återvänder till sin barndoms håla då en kompis från förr ska begravas. Kompisen har skjutit sin son och fru innan han sköt sig själv men skonat sin 13-månaders dotter. Falk och den lokala polismannen Raco misstänker dock att allt inte är som det verkar och de börjar luska i det hela och hemligheter från både dåtid och nutid kommer upp till ytan.

Jo men jag gillade den här! Det kanske är mer en thriller än deckare? Det var sparsamt med blodiga detaljer och intressant och spännande att hänga med i uppnystandet av hemligheterna. Efter att ha kommit in i den så sträckläste jag den faktiskt en hel fredagskväll för att jag så gärna ville veta hur allt hängde ihop. Aaron själv lär vi inte känna så jättemycket vilket ger en lite ytligare känsla men å andra sidan är det väl mer historien som driver den här boken framåt. Jag brukar dock föredra karaktärsdrivna berättelser men tycker som sagt att den här var väldigt underhållande. Däremot inser jag att jag redan nu, en vecka efter att ha läst ut den, fick tänka till ett tag innan jag mindes hur den faktiskt slutade. Så den gjorde nog inte något djupare intryck men var ändå väl läsvärd.

Utläst: 6/11 2020
Mitt betyg: 4/5